minlangtan

Alla inlägg den 9 december 2010

Av minlangtan - 9 december 2010 17:02

... och det är väl bra!

För vad vore en blogg om jag skrev exakt allt i ett enda inlägg, då vore det ju ingen blogg...  

Känner mig nästen euforisk av att äntligen få sätta ord på mina känslor inför likasinnade, med andra som har en högsta önskan - att få ett barn!


Jag känner mig fortfarande helt tagen av att vi faktiskt tagit beslutet att gå resan tillsammans mot ett barn, vårt barn. Hur den resan kommer att sluta vet ingen, bara att vi ska gå den tillsammans - vi två.


Jag har nyss kommit hem från jobbet, hunnit med att storhandla. Det går ju så mycket mat när vi har lillemannen hos oss. Imorgon är jag ledig och det känns väldigt bra. Jag måste ta mig samman och beställa bilen som skulle varit beställd för länge sedan. Jag har ju tjänstebil och det innebär att jag har väldigt fria händer.

Epoken med en liten smäcker och körglad bil är över och jag sörjer det. Nu när vi bor här på landet så behövs det en helt annan typ av bil.

Om man dessutom planerar en större familj så behövs det också en annan typ av bil.

Min sambo påpekade nyss att det är hög tid att beställa. Jag har på något sätt förskjutit det faktum att jag måste göra det. Jag som vanliga fall aldrig skjuter upp något, jag är verkligen en doer.

För mig är det verkligen ett tecken på att mitt glada singelliv är över, en ny period av livet tar vid, med hus på landet, sambo och bonusbarn.


Nu sitter kärleken och hans son och myser i soffan. Jag känner alltid ett utanförskap som inte går att ta på.

Snart, kanske snart... många gånger är det min tröst, att vi ska ha någonting eget snart.


Jag har tagit ett till stort steg idag. Beställt tid hos läkaren för att byta ut en av mina mediciner mot en mer gravid vänlig sort. Det står i bipacksedeln att man omedelbart ska kontakta läkaren om man planerar att bli gravid.


För övrigt längtar jag efter att få gosa ner sig ikväll, om det beror på vad jag ska få eller känslan av att åter få uppleva att älska utan att tänka på att ingenting ska få komma i mig.


Har molvärk i magen och ägglossning, men det lever jag så gärna med.

Av minlangtan - 9 december 2010 13:47

Gårdagens beslut gjorde mig helt yr och vimmelkantig. Jag har velat så mycket... längtat så länge.

Sista tidens påfrestande utspel från lillemans mamma har gjort mig så ledsen och fick oss att fundera på vad det egentligen skulle hända om vi satt ett barn till världen.

Utspelen fick oss att ännu mer vilja ha något eget, något som är ett bevis på vår kärlek.


Vi hade tänkt att vänta ett par år, mest för att vara rationella. Jag hade behövt gå ner 10 kilo i vikt, fått sluta med mina mediciner, varit klar med min tuffa process. Men då slår det oss - man kan faktiskt inte planera in ett barn i den milda grad som jag håller på med.

Där vi låg på sängen, omslingrade i varandra fattade vi beslutet några månader tidigare än väntat - vi gör det nu...

... och det gjorde vi.

Jag hade faktiskt glömt bort hur det kändes att älska på vanligt sätt. Förbaskat skönt var det i allafall.

Jag har ägglossning just nu, det vet jag.Två veckor sedan sista mens idag.

Jag vill älska hela helgen, likt en busig tonåring...


Jag vet så väl att barn inte kommer till så pang bom, men tänk om...

Av minlangtan - 9 december 2010 13:19

Det är dags för en ny fas i mitt liv - vägen mot att bli mamma.

Det är med en stor blandning av känslor som jag kastar mig rätt ut i den värld som nu väntar på mig.


Beslutet kommer direkt från hjärtat. Vi vill detta.

Min sambo hade önskat att det hade lagt sig mer med hans barn och deras mammas sätt att påverka vårt liv. Med tanke på att det gått 5 år så kommer det inte bli någon ändring vilket gör att vi vågar anse att vi inte kan göra något åt det.


Länge har jag känt att jag behöver få ge villkorslös kärlek, få skapa något som är vårat, ett bevis på vår kärlek.

Varannan vecka berikas jag med kärlek från en snart 7 årig liten pojke (min sambos barn) och det har fått mig att inse att jag är redo för familjelivet.


Jag ska erkänna att jag är rädd, det är jag.

Jag är livrädd att jag inte kommer kunna få barn, att det inte kommer gå lika lätt som när man sambo blev pappa förra gången.

Det kommer inte att bli första gången för oss, bara för mig.


Är detta rätt tillfälle i livet?

Vad är svaret på det? Finns det någonsin ett rätt tillfälle i livet för att få barn?

Jag kommer under våren att genomgå en tuff process, men vi väljer ändå att låta chanserna till detta kärleksbarn få finnas där.

Mitt hjärta och min kropp skriker efter något eget.


Välkommen!

Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12
13 14 15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<<
December 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards