Middag pågår, mina svärföräldrar är här för att äta middag och umgås med sitt älskade barnbarn.

Jag känner mig tom, utanför och ensam.

Önskar så att min mamma fick uppleva den glädjen.

Jag har en familj som verkligen uppskattar allt mitt engagemang i honom, men det går inte att komma ifrån - han är inte mitt barn...

Är det nu man ska få det att ske?

Kändes superbra i allafall. Nu kan jag stryka en farhåga - att min kropp inte har ägglossning...

Yeeeeha!