Vi är så olika min sambo och jag, när det gäller hur vi hanterar våra tankar.

Det är ju bland annat därför jag älskar honom så högt.

Han får ner mig på jorden när mina tankar skenar iväg och målar fan på väggen.

Just nu har jag fått för mig att jag aldrig kommer att bli gravid.

PUNKT.

Det finns ingen logisk förklaring till varför den tanken ska bli sanning.

Det finns en sak som talar emot mig och det är min övervikt.

Efter att läst på så har jag läst om överviktiga som helt enkelt inte får barn.

I de flesta fall beror det på att ägglossningen uteblir, och då förstår ju även jag att en graviditet blir svår.

Jag jobbar på min övervikt. Nästan 10 kilo är borta sedan i höstas och jag låter det ta tid, äter bra och försöker få in mer motion i det vardagliga livet.

Jag är livrädd att behöva komma till stadiet IVF och där bli nekad pga BMI.

Snacka om att måla fan på väggen efter bara två försök!  

Jag har en regelbunden ägglossning, visst en garanti finns aldrig men jag har utslag på ÄL-test, klassiska flytningar och mens var 28:e dag. Slutade med p-pillrena i april och fick min regelbundna mens direkt efter.

Så nog borde jag kunna lägga "jag har inte ägglossning"-tanken åt sidan?

Ja, då kvarstår detta med luthealfasen som jag tycker är kort.

Funderar på att ringa tant L och be om att få ett tidigare återbesök. Mitt nästa återbesök hos henne är direkt efter ägglossning och har ingenting med mitt "vi-ska-skaffa-barn-projekt" att göra.

Kanske kan jag då få Progesteron utskrivet.

Ytterligare något som spökar är att jag vid senaste provtagningen fick besked om en "lätt inflammation som är tillbaka".

Ingenting som ska skrivas recept på, utan bara fortsätta med Ovesterin, så det kan ju knappast vara någon dunderinflammation.

Ja, det var mina tankar i väntan på det där plusset som aldrig vill komma.

Jag min dumma jag har testat varje dag i helgen.

Hur dum får man vara?  

Ägget har väl knappt fäst och jag är där med stickan.

Knäppis jag?!

Jo, det är precis vad jag är.

Kvällarna går åt till att läsa bloggar och Familjeliv. Planera barn, väntan på barn och alla IVF-bloggar som går att läsa.

Kommentaren i sängen igår "Sluta läs, börja lev"

Önskar att det vore så enkelt... men sanningen är den att jag är så rädd så rädd.

 

Ettvanligtliv

17 januari 2011 10:50

Jag förstår PRECIS hur du känner, absolut! så ta inte detta på fel sätt nu...

Jag gjorde precis som du när vi nyss börjat försöka. Efter två månader blev jag jätteorolig och fick för mig att det fanns alla möjliga sorters fel på mig. Började läsa typ allt som fanns skrivet på familjeliv och googlade som en tokig. Idag vet jag att mina problem berodde på att mensen inte kommit igång riktigt efter p-pillren och att vi hade bakteriell vaginos. Idag säger tant L att det låst sig pga att vi stressat och tänkt alldeles för mycket på det. *Min lillasyster blev gravid på första försöket samma månad som vi började försöka*.

Det jag vill varna för är att man kan skapa problem genom att läsa och bli rädd. Du får tänka positivt och komma ihåg det här:

Alla har inte en lutealfas på 14 dagar. Jag tex har alltid 16 dagar, så bli inte orolig för något sådant. Sen har du ju alla tecken på ägglossning så det behöver du inte oroa dig för.

Det är såå otroligt mycket som ska stämma för att det ska bli en graviditet så jag tycker inte att du ska oroa dig innan det gått över ett år. Ni kommer säkert inte ha några problem.

Jag har många vänner med några extra kilon som blivit med barn jättelätt. Om man är överviktig kan man ibland ha PCO, men det har inte du eftersom du har en jättefin och jämn menscykel med ägglossning :)

Vet att det är skitsvårt, men försök att slappna av och veta att du kommer att bli gravid snart.
Det finns en risk med att läsa för mycket om IVF och om människor som har svårt att få barn.
Blev långt det här, hoppas du förstår vad jag vill få fram. Är såklart jätteglad att ha dig som bloggvän!
Kram!

http://Ettvanligtliv.bloggplatsen.se

minlangtan

17 januari 2011 11:40

Tack underbara du för dina fina rader!
Jag ska ta dem till mig och försöka slappna av.
Tack tack!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...