Jag fattar inte.

Varför inte vi?

Jag har bra utbildning, bra jobb, ordnad ekonomi med pensionsspar, ica-kort och allt som ger vuxenpoäng, en fin stor bil, en släkt som bara väntar.

VARFÖR INTE VI?

Jag behöver det där hoppet som skulle få mig att bli starkare, att våga tro på livet igen efter den enorma prövning som livet visade sig innehålla för tre år sedan.

Jag fann kärleken, tog mig sakta men säkert uppåt, vågade leva igen, skaffade mig ett eget liv, kravlade mig upp över det svarta, kunde skratta igen, vågade känna.

Så dök han upp, min finaste Kärlek. Livet lade sig, bit för bit.

Jag kände mig redo för att bilda familj, skapa vårat. Varför inte vi?

I terapin har vi vänt ut och in på om det är rätt att skapa liv när prövningen ännu inte är över.

Jag vågade inte vilja, men efter att min kära terapeut fått mig att våga tro på att livet faktiskt pågår. Det går aldrig att vänta in rätt tillfälle och skapa det perfekta för att på beräknad tid få tillöka familjen.

Det går inte.

Jag behöver få känna hopp, jag behöver få känna glädje och lycka.

Det är svårt ikväll, väldigt svårt faktiskt.

Jag behövde det här och jag är ledsen ikväll.

Vad ska man göra?

Återuppta sin tro och vända sig inåt för att få lite ro?

Är detta straffet för att jag vågade skena i väg i mina drömmar?

Är det inte tänkt att jag ska få känna hopp så länge processen ska pågå?

Är detta ett straff för att jag kväljdes av dagens morgonbanan?

Jag känner mig så totalt oduglig som inte ens kan få ett ägg att fästa.

Oduglig var ordet ja...

 

ettvanligtliv

24 januari 2011 19:01

Fan vad ledsen jag är att mensen kom, men vännen ta inte detta på fel sätt nu, jag känner såväl igen mig i precis allt du skrivit i ditt inlägg men: detta var andra försöket. Det är så många som inte lyckas förens efter 7 månader.

Det är absolut inte kört. Det funkade inte nu men det kommer säkert att funka snart. Ge inte upp. Allt det du drömt om kommer. Det känns så jäkla pissigt nu men om två veckor kommer en ny chans. Ni är båda friska starka fina människor, klart du kommer att bli gravid snart!

Usch, vet att det är jobbigt med sånna här peppande kommentarer när man mår som sämst. Jag vet precis hur du mår just nu men jag tror att det är viktigt att inte tappa hoppet.

Tillåt dig må skit någon dag sen satsar vi på att lyckas nästa månad istället!
Stor tröstkram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...