Som alltid hos tant L så ska allt gå i rekordfart. Gillar inte riktigt den melodin faktiskt.

Blödningen blev mindre i natt, men så fort jag reste mig imorse så blev det rikligare.

Ett VUL gjordes och det kunde konstateras att livmodern är nästintill tom, några rester från slemhinnan finns där.

Hennes teori: Att något odugligt fäst men snabbt gett sig av igen. Enligt henne är det absolut inget missfall, för det får det bara kallas om man passerat mensen.

Ett grav.test togs som var negativt.

Är glad att jag tog med mina som kunde styrka att det varit utslag på stickorna, för det kändes verkligen bara som att man fick skrivet på näsan att det var en vanlig mens, vilket det absolut inte är.

Jag känner mig kropp och vet hur jag har mens, detta är inte mens.

Hur som helst så känner jag mig ledsen, arg och besviken på bemötandet.

Hon glömde skriva ut progesteron som hon sa inledningsvis och så proxade hon på att det bara var att försöka, nu när jag har lite extra hormoner i kroppen.

Jippe yey! Eller?!

Försökte även ta upp detta med min korta lutealfas, men nej, så är det inte. ALLA MÄNNISKOR HAR 14 dagar från ägglossning till nästa mens. PUNKT.

Ägglossningstester "är si så där" enligt henne och visar fel.

Hennes grav.test hade en känslighet på 50 iUg/ml och hemtesterna har ju oftast 25, vilket gör att en graviditet snabbare kan upptäckas på hemtester.

Är sååå glad att jag tog med mig och kunde visa, för som jag skrev, hon trodde mig inte eftersom hennes test visade negativt.

Bara hem och försöka igen typ.

Hon frågade ut sambon om han hade barn, ja men då så, bara köra på, annars blir det Pergotime om vi inte lyckas.

Känner mig så tom.

Glädjen jag kände innan, att något faktiskt HAR fäst, är som bortblåst och det beror inte på den tomma livmodern, utan på bemötandet.

Mina grav.tester var det fel på eftersom hennes visade neg.

Ägglossningstesterna är det si och så med. Jag har alltid 14 dagar annars måste det ha varit något annat jag kände.

Må hända att jag är överkänslig och kommer att omvärdera informationen senare, men just nu är jag bara genomledsen.

Blev ju inte bättre av att sambon sa att det bara var till att försöka igen. Inte ens han verkar ha fattat att det faktiskt var någonting där.

"Du är rädd för att du inte kommer kunna bli med barn va?"

NEJ, för första gången var jag inte det faktiskt. Första natten på många år jag sovit med känslan av duglighet, att någonting faktiskt kan fästa hos mig även fastän jag förstod att det inte skulle gå vägen.

Jag var glad åt de där strecken, men inte nu längre, för nu vill alla skriva mig på näsan att jag upptagit hennes tid med en vanlig klassisk mens.

Klämcheckt avslutades besöket med orden "var inte orolig, jag kan det där med barnlöshet, ni är i trygga händer"

Förlåt, men jag känner faktiskt inte det.

Vill dra ett tecke över huvudet och vakna upp om några timmar, mindre irriterad och med mindre krav på mig att le mot sambon som är av melodin "rice and shine"

Varför kan ingen förstå mina känslor?

 

ettvanligtliv

23 februari 2011 10:27

Vad tråkigt vännen :( Jag har samma upplevelse av tant L som du. Allt ska gå så fort och jag påpekade säkert fyra gånger att jag har lång lutealfas, 16 dagar. De tre första gågnerna sa hon att alla har 14 men sista gången sa hon bara kort "Ja alla är olika"... inte mycket till svar där alltså.

Jag tycker defenitivt att du ska vara glad över strecken! Det är ju en jättebekräftelse att du kan producera graviditetshormon och faktiskt bli gravid. Visst, ägget kanske inte var toppkvalité denna gången men säkert nästa!

Om tant L verkligen förstod hur det är att längta och försöka så skulle hon inte avfärda en så snabbt. Man behöver få svar på ALLA frågor som man går och tänker på. JAG förstår verkligen dina känslor. Kan bara trösta med att du kommer att må så mycket bättre när du varit hos TF!

Skickar STORA tröstkramar och hoppas att du mår bättre snart. Nu vet ni ju iallfall att du kan bli gravid. Ett ljus i barnlängtans mörker. Ps, tycker du borde låta din sambo läsa din blogg...

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

Stina

23 februari 2011 10:28

Vännen, vännen... jag förstår och känner din smärta...tro mig, jag vet hur det känns!!! (klen tröst, ja´vet!) Det känns som ett hån och en käftsmäll att få höra dessa klämkäcka fraser om att det "bara är att försöka igen" osv.
Tillåt dig att vara ledsen och ligg under filten ett tag. Var sak har sin tid och du vet lika väl som jag att "du kommer igen".. snart, snart.
Varmaste styrkekramen från mig!

 

Mitt här och nu

23 februari 2011 19:57

Jag beklagar verkligen :-(
Och jag måste säga att det inte verkar vara den mest professionella eller empatiska personen den där tant L. Vi är ju alla olika så det är ju en aning konstigt att hon säger att ALLA har det på ett visst sätt. Försår om det känns jätte tungt nu men jag hoppas att ni lyckas snart igen och att det då går hela vägen, håller tummarna stenhårt för det.
Ta hand om dig/er!

http://www.mittharochnu.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...