Nu i eftermiddag har grav.testet återgått till att bli helt blankt. Blandade känslor givetvis.

Nu vet jag att strecket inte var något streck som sågs i syne, utan kroppen producerade verkligen hcg för ett tag.

Det funkar!

Jag hoppas att största blödningen nu är över och att smärtan börjar att avta.

I eftermiddags, efter en fantastisk lunch hos Stina började jag fundera på varför jag egentligen känner ensamhet i detta.

Jag gör det, det går inte att komma ifrån att den känslan finns där.

Vi är två om detta, två som vill detta men det känns bara som att jag är närvarande. Rent fysiologiskt så finns det en naturlig förklaring, det är i min kropp det sker.

För mig är det första gången, för min sambo blir det tredje gången.

... och det är bara första gången en gång liksom.

Det blir aldrig någon andra första gång...

Jag pratar en del om mina drömmar med honom, men helt klart mindre än förrut. Bloggen har sitt syfte där.

Jag känner mig ensam med mina drömmar...

Jag vill att någon annan ska våga drömma tillsammans med mig, att våga tro att vår tvåsamhet snart är över,

Våga drömma om ansiktsdrag, om hårfärg, ögonfärg.

Dessa tankar har helt klart kommit närmare mig nu de sista dagarna.

Det funkar mellan oss rent fysiologiskt, det kommer att bli något - frågan är bara när.

Jag har vågat drömma nu, på ett mycket tydligare sätt...

 

ettvanligtliv

25 februari 2011 11:10

Men det blir iallafall första gången för er tillsammans! :) Det kommer att bli en oförglömlig upplevelse som kommer att vara lika stor för er båda.
Kram!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...