Som alltid dagarna efter lilleman lämnat oss, så förvandlas huset till något märkligt. Kvar är endast pärlplattor, bandvagnar, tandborstar, vattenflaskor och flera bilar som vittnar om det intensiva liv som levts här.

Den trötta fadern har sovit sig igenom hela kvällen. Jag hade hoppats på sällskap till "En unge i minuten" men istället fick jag snyfta ikapp med mig själv.

Imorgon är det dags för mig att träffa min nya läkare. Jag är nervös. Planen är att kolla på de eventuella förändringarna och få klarhet i hur de ska behandlas. Jag vill även nämna några ord om det som hände för två veckor sedan och jag hoppas även få en indikation på om jag har ägglossning på g. Jag ska även fråga honom om hans syn på att tillsätta extra progesteron som tant L ville göra, men glömde bort.

Vet inte om jag vågar be om ett VUL.

Jag hoppas få svar på mina frågor och en bra behandlingsplan.

Jag åker själv. Mitt läkarbesök är totalt bortglömt och då bestämde jag mig för att jag åker själv vilket känns så där i ärlighetens namn.

Tänk om den jag älskar mest kunde förstå hur viktigt det är för mig att han känner delaktighet i vår resa till det barn jag önskar mig högt...

Igårkväll bröt helvetet lös. Jag älskar honom så, vi älskar varandra så innerligt ändå hamnar vi i dessa panikartade samtal som leder till den stora ledsenhet och tomhet jag känner.

Enligt min sambo så har han alltid sagt att han älskar mig, och det gör han, det vet jag. Men ibland skulle det vara så gudagott att få känna det och uppleva det, inte bara veta.

Avskyr känslan att det är jag som har mest lust i vår relation, det känns som rena rama horeriet att be om att få älska.

Älska för att kunna bli gravid. Få bli gravid för att få känna lyckan i livet. Känna lyckan i livet och kunna leva igen.

Igårkväll eller i natt var det nog, närmare klockan två satt jag i duschen i över en halvtimme för att spola av mig den smutsiga känslan över att behöva be om närhet & sex.

Idag är det jobbigt. Stängd dörr på jobbet och full fokus på alla papper så genomlever jag denna dag.

Imorgon är det dags för en tur till grannstaden och läkarbesök.

Känner mig spänd och nervös, men väldigt förväntansfull om än ledsen.