minlangtan

Alla inlägg under mars 2011

Av minlangtan - 15 mars 2011 10:03

Jag funderar mycket, vågar ta till mig vetskapen att det faktiskt kommer att bli barn i framtiden. Sen när det blir, det vet ju ingen.


På den senaste VAB-blanketten från FK så tog jag mig samman och bytte min årsinkomst. VAB baseras ju på sjukpenningsgrundande inkomsten, och där ligger jag redan över tak och får maxbeloppet oavsett vad jag hade tjänat. Jag har alltså inte brytt mig om att ändra fastän jag gått upp i lön, jag får ju lika mycket för VAB eller sjukdagar ändå.

Föräldrapenningen däremot baseras ju på 10 prisbasbelopp så där gäller det en annan inkomstnivå.

Nu fyllde jag i rutan med nya uppgifter så att den dagen föräldrapenningen ska ticka in, så ligger det redan nya inkomstutgifter där.

Visst är väl det en förberedelse?


I höstas gjorde jag misstaget att köpa en funktionsduglig mössa till lilleman och funktionsriktiga handskar.

Problemet är att han tycker att det är en bebismössa och bebisväntar, han vill inte ha dom.

Och dyra var dom, det sved som attan i plånboken att inte få ett barnbidrag eller slippa betala underhåll, men ändå köpa sådant.

Jaja, bara att tugga i sig.

Bra skulle dom vara och personalen i butiken hjälpte mig, matchandes till hans fina mörkblåa vinterkläder.

Jag har märkt upp allt så snyggt och prydligt, men ändå vill han inte ha dessa handskar och den praktiskt varma mössan. NEJ, det är bebisar som har sånt. PUNKT.

Han vill absolut ha sin Spidermanmössa som han traskar i mellan mamma och skolan och sina handskar, inget snack om saken liksom.


Jag blev ledsen men visade det inte, och sa till sambon att jag nu ska lägga ut dessa på Tradera och få mig någon hundralapp, för här gör dom ingen nytta.

Totalt oanvända Polarn & Pyret saker får man ändå en slant för.

Då tog sambon förslaget om att vi ska börja samla dessa saker, för att spara undan till det barn som ska komma.

Jag blir helt tagen på sängen eftersom det mestadels är jag som ens tänker tanken på att vara praktisk hemmavid.

"Ja, det är ju inte så långt bort" avslutar han med.

Visst är det också en sorts förberedelse?

Av minlangtan - 15 mars 2011 07:45


Det var liksom ingen tvekan imorse!

Magen gjorde ajaj, klassiska ägglossningsflytningar och brösten som också sa sitt.


Misstänkte det, men eftersom jag testar på eftermiddagarna, så låg jag kvar, hoppade på sambon som gjorde ett halvhjärtat försök lillstackarn. Morgonsex är inte hans grej.

Sen... upp och kissa och den gladaste gubben visade sig!


Kroppen är back in business!


Av minlangtan - 13 mars 2011 07:57

Min ägglossning är på vift.

Sökning pågår... typ!


Känner mig så otroligt förvirrad över detta med ägglossning och PCO.

Det figurerar en jättebra länk på FL som jag svalde med hull och hår i tisdags, kanon var den.

MEN... jag fattar fortfarande inte detta med ägglossning och PCO.

Man säger att man ska inte ta ägglossningstester när man har PCO eftersom det ger falska utslag, ja - det fattar jag om det hade varit så att man fått utslag all time. Jag får utslag en kort stund, på kvällen, neg på morgonen efter.

Tydliga symptom på ägglossning så som dessa klassiska ägglossningsflytningarna som liksom det inte går att ta miste på.

Brösten ömmar som aldrig förr i två - tre dygn.

Enligt TF, så ägglossar jag alltså.


MEN... nu tycker jag att det skrivs mig på pannan att eftersom jag har PCO så ägglossar jag inte regelbundet.

Jag vill inte riktigt köpa det.


Det blir ju inte bättre av att jag vet att nästa steg i vår plan är att stimulera med sprutor. Ja, men då har man väl problem med ägglossningen då?

- som han sa att jag inte har?!

Förvirring.


Ägglossningen lyser med sin frånvaro alltså.

På VUL i tisdags så såg TF att det inte var dags ännu, eftersom inget ägg blivit större och slemhinnan heller inte var tillräckligt tjock, men ändå letar man ju.

Han visade mig på skärmen hur stor ett ägg ska vara för att ägglossa, men han sa inga mått, men dubbelt så stor uppskattade jag det till.

Svårt att räkna ut eftersom jag inte har några mått.


Äggblåsorna ska släppa, ägglossa vid 20 - 25 mm. Dom växer 2 mm per dag har jag läst.

När TF trog ut mätarn på VULet så uppskattade jag det till att ägget måste växa på sig dubbelt, alltså bara var kring 10 mm då. Då måste ägget växa minst 10 - 15 mm till om mina ögon sett riktigt.

10 - 15 mm = 5 - 7 dagar vilket borde innebära att jag ska ägglossa i början av denna vecka.

Sen har vi ju den faktorn att det kan strula till sig lite efter missfall.


Kom nu då...*visslar*

Av minlangtan - 9 mars 2011 08:33

När jag loggade in på jobbet imorse så fanns den där, mailet från TF med svaret på frågorna jag hade som jag glömde fråga igår i all hast.


Han tyckte att jag skulle börja att ta en tablett i en tid, så att magen hinner med. När det känns bättre, så är det två tabletter och därefter tre tabletter.

Hoppas jag slipper må tredubbelt illa då?!


Jag känner mig grå och nere idag, förstår inte varför?!

Jag har en regelbunden ägglossning och en bra mens, vilket ju är anledningen till PCO:are inte får barn, att man ofta bara har ägglossning någon gång per år.


Vi har inte pratat så mycket om detta hemma, och det är också en sorg. Visst, han frågade, jag svarade, men jag har större behov av att prata om det, få tröst, målbilder och uppmuntran.


Dags för lite te...

Av minlangtan - 8 mars 2011 21:18

Så... då är första tabletten tagen.

Illamående och yr med en mage som lever ett eget liv.

Det blir en något lägre dos nu några dagar innan magen vant sig, sen blir det tre gånger dagligen.


Ikväll var vi på 3-års-kalas hos grannen. Kändes fint att vara där. Grannmamman pratade om sitt missfall och vi kunde verkligen prata öppet och hjärtligt vilket kändes jättebra.


Känslorna har inte riktigt landat ännu. Försöker tänka att jag i allafall har ägglossning och mens. De allra flesta med PCO har ju inte det.

Köpte på mig massor av ägglossningstest också, det lär ju gå åt denna cykel.


Nu natti... bara jobba en stund. Skulle bara vilja ligga hemma, inte jobba. Men jobbet är bra, får mig att fokusera på annat, att få vara mig själv en stund, i en annan roll, inte bara en längtande, väntande och önskande kvinna.

Av minlangtan - 8 mars 2011 15:47

Jag är tillbaka, med massor av känslor som jag inte riktigt kan sortera ännu känner jag.


Var ska vi börja?

Först hade vi ett grundligt samtal, något tant L aldrig haft innan man fick hoppa upp i stolen. Jag fick berätta om mina problem, cellförändringarna och våra försök till att göra barn.


Därefter gjordes kolposkopin för att kolla på tappen, som tack och lov såg jättebra ut. Han kunde inte se något med blotta ögat och många gånger är det med ögat man kan se något som inte ser bra ut. För säkerhetsskull togs ett mikroskopiskt cytologprov också.

Utan att behöva be om det så gjorde han ett VUL och såg direkt... håll i dig nu Ett Vanligt Liv ...*trummvirvel* ... att jag har PCO.

Min förbannelse visste inga gränser, inte pga diagnosen utan på grund av att tant L absolut sagt att jag inte har PCO.


Han förklarade allt väldigt grundligt och tyckte att allt låg inom normaliteten eftersom min mens inte strulat, att jag har regelbunden mens och följer ägglossningen. Att jag får utslag på testerna, plus de klassiska ägglossningssymtomen tyder på att äggen släpper och jag har ägglossning. '

Jag fick titta på äggstocken och ojoj vad det fanns ägg där.

Är det något man har med PCO så är det just goda ägganlag. Ingen ägglossning på g ännu kunde han kostatera eftersom inget ägg växt till sig. Slemhinnan var heller inte riktigt mogen för ägglossning, så jag kunde nog räkna med att det skulle dröja något denna månaden pga missfallet.

Bara att köra med ägglossningstest alltså...


Tårarna kom för mig och jag tog mig samman och ställde frågorna om det verkligen är så att vi kommer att behöva hjälp med att bli gravida.

Svaret var nej från hans sida. Han trodde definitivt att min PCO var av den lindriga varianten eftersom jag hade regelbunden mens.

Han var noga med att poängtera att det inte är någon sjukdom, allt ligger inom normaliteten. Men det känns ändå.

Han hade gärna skrivit ut Pergotime, men det är tydligen slut överallt.

Han visade sprutorna och planen som följer är att försöka på egen hand över sommaren och därefter en kontakt om det inte hänt något tills dess.

Han skrev dock ut Metformin som kunde hjälpa insulinet. En effekt av det är att man tappar några kilo eftersom det är en diabetsmedicin.


Jag känner mig jättenöjd över besöket. Sköterskorna var toppen och jag känner att man tog sig tid för mig. Besöket var över på 45 minuter, inte 3 minuter.

Jag behöver definitivt inte hålla på med Ovesterin tyckte han. Det ser helt normalt ut där nere. Livmodern såg också bra ut tyckte han, han kunde inte så några direkt missbildningar.

Missfallet berodde troligen på en kromosomavvikelse eller att ägget inte hade tillräcklig mognad den månaden.


Som sagt, väldigt blandade känslor fick jag med mig hem.

Förtroendet för tant L är totalt borta... totalt.

Ledsen över diagnosen PCO, hoppfull att den inte spökat till det med mensen och ägglossningen för mig - vilket ger stora möjligheter för mig att lyckas.


Jag åkte själv. Kändes bra. Jag känner mig själv i denna längtan, väntan och önskan...

Vi älskar varandra högt och stort, men kampen med min kropp får jag nog ta själv.

Av minlangtan - 7 mars 2011 22:13

Som alltid dagarna efter lilleman lämnat oss, så förvandlas huset till något märkligt. Kvar är endast pärlplattor, bandvagnar, tandborstar, vattenflaskor och flera bilar som vittnar om det intensiva liv som levts här.


Den trötta fadern har sovit sig igenom hela kvällen. Jag hade hoppats på sällskap till "En unge i minuten" men istället fick jag snyfta ikapp med mig själv.


Imorgon är det dags för mig att träffa min nya läkare. Jag är nervös. Planen är att kolla på de eventuella förändringarna och få klarhet i hur de ska behandlas. Jag vill även nämna några ord om det som hände för två veckor sedan och jag hoppas även få en indikation på om jag har ägglossning på g. Jag ska även fråga honom om hans syn på att tillsätta extra progesteron som tant L ville göra, men glömde bort.

Vet inte om jag vågar be om ett VUL.

Jag hoppas få svar på mina frågor och en bra behandlingsplan.


Jag åker själv. Mitt läkarbesök är totalt bortglömt och då bestämde jag mig för att jag åker själv vilket känns så där i ärlighetens namn.

Tänk om den jag älskar mest kunde förstå hur viktigt det är för mig att han känner delaktighet i vår resa till det barn jag önskar mig högt...

Av minlangtan - 7 mars 2011 09:28

Igårkväll bröt helvetet lös. Jag älskar honom så, vi älskar varandra så innerligt ändå hamnar vi i dessa panikartade samtal som leder till den stora ledsenhet och tomhet jag känner.


Enligt min sambo så har han alltid sagt att han älskar mig, och det gör han, det vet jag. Men ibland skulle det vara så gudagott att få känna det och uppleva det, inte bara veta.


Avskyr känslan att det är jag som har mest lust i vår relation, det känns som rena rama horeriet att be om att få älska.

Älska för att kunna bli gravid. Få bli gravid för att få känna lyckan i livet. Känna lyckan i livet och kunna leva igen.


Igårkväll eller i natt var det nog, närmare klockan två satt jag i duschen i över en halvtimme för att spola av mig den smutsiga känslan över att behöva be om närhet & sex.


Idag är det jobbigt. Stängd dörr på jobbet och full fokus på alla papper så genomlever jag denna dag.

Imorgon är det dags för en tur till grannstaden och läkarbesök.

Känner mig spänd och nervös, men väldigt förväntansfull om än ledsen.

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1 2 3 4
5
6
7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards