Jag avskyr att inte ha koll på läget. Jag har inte koll på planen just nu. Frågorna är många och det känns skit rent ut sagt att inte få något svar förrän om en månad då ingreppet ska ske. Varför blöder jag nu? GBS gör väl inte att jag blöder?Lindriga förändringar sa TF, men varför blöder jag? Blödning är väl cancerstadiet?Hur kunde han säga att allt såg bra ut på kolposkopin om jag nu blöder? Fan vad det känns jobbigt. FAN!

Brevet dök inte upp idag, men jag ringde och Ellen svarade hos TF. Hon läste upp brevet.

Två resultat fanns att meddela.

Jag hade rätt!

GBS har jag vilket med största sannolikhet låg till grund för mitt tidiga missfall enligt honom. ( Nu kanske äntligen min sambo vill tro att det var ett missfall)

Han ville helst inte att jag ska äta någonting annat än Kåvepenin.

Och... så kryddar vi på det lite extra, lite grädde på moset; så visade cellprovet på förändringar, den lindrigaste graden, men nu ska konisering utföras.

Första lediga tiden var om en MÅNAD!!!!

Min försäkring har inget avtal med honom, annars hade det kunnat göras snabbare. Ringde min försäkring och kollade om det kan göras snabbare, men då finns det inget vårdgivare här i närheten som kunde göra det.

Nu ska remissen sändas in, så får vi se om jag får en tid tidigare i Stockholm.

Vet dock inte riktigt om det är så smidigt, jag känner mig trygg hos TF.

Önskar bara att det fanns en tidigare tid.

"Detta är ingenting som gör det svårare att bli gravid, snarare tvärtom" avslutade han sitt brev med.

Allt känns skit just nu. Stora floder kom. Det är ingen idé med någon bebisverkstad förrän allt läkt som också tar veckor efter koniseringen.

Att känns totalt meningslöst.

Blev riktigt irriterad på min sambo som var såååå upptagen med sitt jobb att han knappt kunde ta in vad som sades.

De mest primitiva tankarna kom som ett brev på posten, fastän jag vet hur fel jag har.

"Nu blir han glad i allafall, slipper ha sex med mig på flera månader"

Jag vet hur fel jag har...

Men när sexet haltar i vår relation så kommer de där tankarna.

Vad ska jag nu sätta upp för hopp? Jag behövde få hoppas. Känna ägglossning, vänta på BIM, tro och hoppas.

Nu är det slut på det, ett tag framåt...

Vi kom hem igår. Sambon med mig, trots att han skulle stanna till dess att bonus kommer på onsdag.

Skönt att ändå åka hem tillsammans och få någon dag... om det inte var för att jag mår gris just nu.

Vet inte om det beror på Kåvepeninet eller något annat.

Illamåendet slog till igår och sedan har jag tillbringat kvällen och natten på toaletten med en hink. Jag har sådan enorm dödsångest när jag kräks så det var en faslig upplevelsen.

Vilken vidrig natt.

Idag är jag hemma och tar hand om magen.

Tack för era fina kommentarer, har dock inte varit lika duktig att kommentera då jag bara haft mobilen med mig.

Jag blöder fortfarande, fjärde dagen på penicillinet.

Bara att inse att ägglossningen som varar nu är att glömma.

Jag är så förbannad på att detta inte upptäcktes när jag var in på sjukhuset.

Jag menar, TF tog ju prover i början av mars... och jag var på sjukhuset den första april, då borde ju infektionen ha upptäckts.

Funderar också på varför jag får Kåvepenin? Känns inte som det mest primära valet vid underlivsinfektion. Dalacin, Doxyferm och Flagyl är ju mer passande.

Är det GBS?

Hoppas TF´s brev kommer med posten idag.

Bjuder på morgonens härligaste dröm. En kunnig har sagt till mig att man bearbetar det man tänker på under dagen, omedvetet.

Vi var hos tant L, jag och min sambo.

Väl där så ska det tas spermaprov. Sambon får en burk i handen och när han kommer ut från sitt bås så står alla hans "tuffa" vänner och tjoar och applåderar honom fram så där grabbar emellan.

"Har du gjort vad du kunnat nu då C?"

"Hur mycket fick du ut - en riktig hästdos er jag" skrek grabbarna i mun på varandra där C går till undersökningsrummet med sin kopp i sina skitiga snickarkläder.

Väl inne hos tant L där jag väntar, så häller hon ut lösningen i en annan stor glasskål med kupa och blandar ner spermierna. Hon smetar över en blå eller röd lösning och då ser vi centimeterstora spermier som simmar. Massor till antalet.

"Nu ska vi se hur pigga dom är" - säger tant L och river ner Centerchoklad.

Och oj vad spermierna åt av centerna.

Många var dom... och stora var dom.

Hehe... det var väl det ända roliga med denna morgon.