Under kvällen har jag fått lite klarhet i detta med cystor som ger falska positiva testsvar.

Så här är det tydligen; om det är en cancerogen cysta så KAN den lura kroppen att producera hcg.

Min cysta syntes inte den 1 april, och när läkaren såg den nu igår, så sa han att den var ofarlig och inte något att oroa sig över = inte cancerogen som jag tolkar det.

Vilket innebär att det inte är någon fara om jag tolkat det rätt...

Dessutom ska hcg vara skyhögt, alltså mycket högre än en graviditet vid dessa trofoblasttumörer. Jag börjar förstå varför han aldrig nämnde något om den misstanken för mig.

Fy bubblan vilken jobbig eftermiddag det varit idag. Ögonen är söndergråtna och livet känns lite mer grått än vanligt.

I några trådar, samt i graviditetstestens info så står det att cystor kan ge falskt positivt resultat.

Detta har absolut inte min läkare sagt någonting om.

Han sa att det finns risk för "ofullständig graviditet" men inte att cystor ger falska plus.

Jag tyckte väl att det var för bra för att vara sant, att jag kan ha hcg i kroppen bara 6 dagar efter sex.

Å andra sidan läser man om dom på FL som plussat på BIM - 6, så det är ju sak samma.

Ger alla cystor positivt resultat? Väskefyllda, blodfyllda?

Läser om en del som har kvar sina cystor under graviditeten och får en normal graviditet. Ååååh vad jag önskar att jag var en av dessa.

Ikväll känns allt pissjobbigt.

Att min sambo hade barn sedan tidigare tyckte jag då inte var något större problem. Med bra samarbete kan det ju inte bli fel... tänkte jag.

Barn är barn och man ska ha respekt för den familj som varit där innan.

Jag trodde på min höjd att det kunde handla om diskussioner om man kunde byta en helg mot någon annan helg om det krockade med någon aktivitet.

Så naiv jag var.

Idag kom utredningen som pågår med den äldsta sonen.

Eller som pågick. Den är nu avslutad.

Det var en sorglig läsning som fick mig att få fullständig panik.

Jag kommer aldrig att få den där familjen jag drömt om.

Jag vägrar att acceptera att det ska vara så.

Jag tyckte ändå utredarna hade tagit tillvara på aspekterna på ett bra sätt. Vad som står i utredningen väljer jag att inte kommentera här. En sak fick mig att må riktigt dåligt och fundera på framtiden.

Barnens mamma hade en enda önskan för att samarbetet skulle bli bättre och för att barnen skulle må bättre, och det var att min sambo, hon och barnen, dvs ursprungsfamiljen skulle börja göra aktiviteter tillsammans en gång i veckan. En semesterresa tillsammans stod också på förslag.

Ytterligare en gång i veckan så ska hon och han träffas på tu man hand utan barnen för att skapa kontakt och börja umgås.

Andningen blev tyngre och tyngre.

Vi bor så här nära varandra av en enda anledning, att barnen ska kunna gå/cykla mellan sina föräldrar. Det var för mig en självklarhet att bosätta mig här, för barnens skull.

MEN... hon måste släppa taget om honom. Det är fem år sedan separationen. Vi måste få gå vidare som en familj. Jag befinner mig som bäst i att bygga upp något.

Hon tänker med näbbar och klor förstöra det här, och jag vet inte riktigt om jag har den orken att vara klok och låta allt rinna av mig.

Om en halvtimme kommer hennes lille son hem. Han kommer att krama mig som alltid och fråga vilken mat det blir till middag. Vi kommer prata om hur det varit på skolan och vad vi ska göra ikväll.

... som en vanlig familj kan tyckas.

Under ytan ligger det en enorm besvikelse på att min framtid inte blir som jag önskar. Vi har 11 år framför oss, innan lilleman är 18 år och deras förhållande kan klippas mellan mamma o pappa.

Det är 11 långa år...

Tårarna rinner ner för mina kinder, orken är slut, men viljan och önskan om den där familjen finns där.

Och framför allt, en stor längtan...

Värdet på hcg i blodet var: 66

Det är högt för att vara i den dag jag ändå är i. Jag hade min senaste mens den 27 mars, så det är ju toktidigt.

Naturligtvis var det glädjande, men det oroar honom att jag haft blödningar.

Han hoppas att blödningen, som visade sig vara gammal, var något tillfälligt. Jag blödde en dag innan vi hade sex som ledde till denna befruktning

Enligt honom fanns det en överhängande risk för utomkvedshavandeskap, så jag skulle försöka ta det lugnt de kommande dagarna och komma in om jag känner smärta. Det var mycket viktigt.

Nytt prov blir nästa onsdag och det är avgörande.

Slemhinnan är ju kvar, den har jag inte blött ut.

Hur överlever man en veckas väntan?

De närmsta dagarna är avgörande och jag kommer kunna se på graviditetstesten hur det utvecklar sig, om det blir starkare och starkare eller om det går åt andra hållet.

Klickade hem stickor från Testlagret idag, för det lär gå åt några.

Men... vad jag förstått så fortsätter hcg att stiga även vid utomkveds.

Nu poängterade han att vi inte ska utgå från utomkveds, eftersom smärtorna då är så starka, och jag sökte för mer "mensliknande smärtor"... och så gjorde jag som någon skrev i en kommentar...*viskar*... överdrev lite för att inte bli nekad vård.

Nu hoppas vi på att blodet håller sig borta...(tycker fortfarande att det kommera gammalt blod)

... att hcg stiger

... att inga smärtor blir knivskarpa.

Jag känner mig rädd och lite orolig. Jag kan ingenting göra, och det där blodet gillar jag inte alls.

Gårdagskvällen och eftermiddagen var verkligen en mäktig och obeskrivbar upplevelse, inte tal om annat.

Jag kunde inte sova, jag kunde inte varva ner.

Tankarna gick i nonstop och jag hoppas att jag tillåter mig att få vara glad. Även om detta inte går vägen så har vi uppenbarligen lätt för att bli gravida.

Två plus på fem försök får man ändå kalla för rätt bra odds.

För mig är det den största vinsten i det magiska som nu sker.

Innan lunch skulle läkaren höra av sig på telefonen för att meddela hcg-mängden i blodet från gårdagens lab-besök. Tror inte att jag behöver vara orolig för det det finns ju helt uppenbart hcg i kroppen.

Mer än så kommer han inte kunna säga. Finns ingenting mer att säga liksom.

Nu blir det en hel vecka till dess att jag får veta om det går upp eller ner, men det kan man ju se även med hemtest, så jag tror inte att jag gör plågan längre än nödvändigt för mig.

Det här är så sjukt konstigt. Vi har haft sex EN gång på dessa 19 dagar. EN halvmedioker gång.

Det var för bra precis en vecka sedan. Hur tusan kan man redan nu se så pass tydliga plus som det ändå är?

Jag måste ha ägglossat så mycket tidigare än vanligt.

Jag förstår det inte, jag har svårt att ta in det.

Nu får jag ge mig till tåls några timmar innan jag får höra av läkaren och veta vad som händer här näst.

En annorlunda känsla helt enkelt...

Igår by the way kom brevet från TF. Skrivet i torsdags, skickat i tisdags. Jag tycker det är dåligt. Inget svar på mina meddelanden och ingen respons på mailfrågan.

Hm...