Glash vilken jobbig gårdagseftermiddag det blev.

Strax efter sju grep sambon tag i mig, tittade djupt i mina ögon och sa åt mig att rycka upp mig, inte bara ligga där i sängen.

Så rätt han hade.

Slängde i mig lite av köttfärssåsen han gjort, efter att jag förklarat att jag banne mig inte orkar, kan eller vill laga mat i dag liksom årets alla andra 364 dagar.

Han blev helt ställd.

1 - 0 till mig!

Jag fick träna på att luta mig tillbaka och strunta i att allt inte blev perfekt till middagen. Det var en mycket bra träning för fröken kontroll.

Min samtalskontakt kommer bli stolt.

Det kröp i fingrarna på mig där jag låg medans han skramlade på i köket, jag ville tipsa om en buljongtärning, de där med örterna, att fräsa tomatpurén innan för lite extra fräs, ja alla de små tipsen.

Men han grejade det...

Bra för oss båda!

Vi åkte i väg och handlade fastän jag var helt söndergråten.

Försökte lokalisera känslan av varför jag är ledsen.

Naturligtvis över att se raderna i utredningen att kärringen ens kan tänka sig att föreslå att dom ska umgås den gamla goda familjen två gånger i veckan. Det är banne mig mer än jag träffar min sambo på ren kvalitetstid.

Det var många hårda ord.

Jag var den elaka, jag hade kommit in i bilden och ställt krav.

Visst, helt fel har dom inte. Jag tycker inte att det är fel att ställa krav och tycker heller inte att det är fel av myndigheter att gripa in när man som medmänniska känner oro.

Jag kom in och började bestämma enligt den stora sonen.

Givetvis, hos oss är det inte okej att strunta i överenskomna tider om man är 14 år, slå sönder saker i vansinnesutbrott, att slåss och att helt strunta i sin omgivning.

Det känns hårt att läsa att det var jag som började bestämma.

Allt detta är gjort med ett enda syfte - barnens välmående.

Naturligvis kom tårarna efter det att jag läst om cystorna som ger falskt hcg. Var jag inte gravid?

När jag läst på så fick jag infon att det handlar om hormonproducerande tumörer och s.k molor. Men det är ju också en form av graviditet.

Jag tror att min ledsenhet så stark bottnar sig i en rädsla att inte kunna bli gravid.

För mig är ett missfall lättare att ta än att aldrig få uppleva ett plus.

Mina ägg och hans spermier funkar, jag har inte stopp i äggledarna, mina ägg lossar.

Jag lugnade ner mig på kvällen och sov en god natts sömn.

Ingen som helst blödning/brun flytning på över 14 timmar.

Fortsätt så...

Tack alla ni för era fina kommentarer. Jag tänker glädjas åt att hcg faktiskt finns i min kropp.

Jag behöver ju inte välja barnvagn och lämna in ansökan om föräldraledighet redan nu, men jag tänker glädjas åt att det finns eller fanns någon som kunde tänka sig bli det barn jag längtar så fantastiskt mycket efter...