Brösten har aldrig ömmat som nu. Stenhårda och knöliga på sidan. De två senaste graviditetstesten ligger på toaletten och lyser starkt. Varför kan detta starka inte synas i blodet? Jag har googlat som en galning med referensvärden för vecka 4 ( 3+3) och där stod det 19 och uppåt. Från vecka 5 började värderna skena, när mensen uteblir!

Här är några länkar jag gillar mest just nu.

http://www.barntotal.se/graviditetskalender/graviditetskalender/gravid_vecka_4/

http://193.235.70.189/provtagning/sehcg.htm

http://www.niomanader.se/content.asp?id=149

Snälla efterlängtade möjlighet, fortsätt din väg till livmodern och vägra göra nåt dumt!

Idag briljerade inte Kvinnoklinken.

Fick inte mitt provsvar, ringde upp, då möttes jag av en automatisk röst som förklarade att alla telefontider var upptagna för dagen, välkommen åter imorgon.

Jaha.

Samlade mod och blev obekväm, så jag åkte upp och satte mig i väntrummet och där satt jag till dess att jag fick veta. Min läkare jobbade inte på mottagningen denna vecka, så det var som uppgjort för strul.

Jag hade hoppats att hcg hade stigit bra mycket, men samtidigt hade jag i bakhuvudet att jag för fanken inte ens passerat BIM.

Efter det fina plusset imorse, var jag ändå hoppfull.

Nog hade hcg stidig, men bara marknat, till 71. Från 66 till 71 på 6 dagar.

Läkaren som jag fick 2 minuter med i en skrymsle kunde knappt prata svenska och jag blev verkligen inte klok på någonting.

Visst, sa hon det stiger, men inte som det ska stiga göra när man passerat BIM.

Vid missfall hade det sjunkit sa hon.

Jag förstår ingenting.

Fick tjata till mig en till remiss för att mäta värdet om en vecka.

Allt känns bara skit.

Jag hade hoppats på ett hcg på flera hundra idag, men vem får det i vecka 3?

Min väninna visade sina hcg och hon hade 400 någonting då hon passerat BIM.

Så än hoppas jag att det finns chans.

Känner mig så himla tom, allt känns helt meningslöst och det värsta är att jag inte får svar på mina frågor, det finns ingen plan för någonting nu.

Jag vet inte hur jag ska göra. Ljuga om smärtor för att få komma på läkarbesök på gynakuten imorgon, och då träffa en läkare som kan förklara vad som sker?

Känns dumt att göra så, men det känns som att det blir en grislång påskhelg annars.

Huvudet bultar och världen känns något grå.

Så var dagen D äntligen här, då jag skulle lämna det avgörande provet för hur hcg ligger i förhållande till förra provet.

Kissade på stickan imorse, typ 10 minuter efter senaste kisset, så inte särskilt koncentrerat så att säga...hihi!

MEN, mitt livs starkaste streck dök upp.

I en veckas tid har jag testat fyllt synliga test, men jag tyckte inte att de blivit starkare. Det var ju som ni sett inga svaga test innan heller, men idag, en halvtimme innan avfärd till lab fick jag ett riktigt starkt och fint streck.

Det finns hcg i min kropp, nu vill jag bara att det ska ha ökat fint.

Gick tillbaka till mottagningen och gjorde som läkaren sa, haffade någon personal som kunde se till att provet meddelas mig eftersom han själv skulle vara på annan ort hela denna vecka.

Återstår att se om det fungerar att någon läkare från jouren ringer mig.

Jag går med telefonen vid min sida om jag ens bara går till kopieringsmaskinen.

Snälla, ring.

Snälla, ge mig ett fint hcg så att jag får slappna av lite.

Jag är så nervös, och det gör ju inte illamåendet lättare att hantera heller.

Finns där några tummar därute?

Nu - av mot lab för att lämna hcg.