Det känns bättre i hjärtat idag. Igårkväll pratade vi ut, Kärleken och jag. Tätt sammanslutna med mina tårar på hans axlar.

Vår styrka är våra samtal och med det kommer man långt. Vi älskar varandra högt och massor, men vi kommunicerar på olika sätt och det måste få vara okej. Vi pratade länge och väl om olikheterna och hur vi på bättre sätt ska hitta varandra i vardagen.

Det var verkligen ett förlösande samtal där alla funderingar kom ut. Förväntningar uttalades och klargjordes vilket vi kvinnor kanske inte alltid är bäst på.

Jag vet också med mig att jag reagerar extra starkt eftersom jag saknar bekräftelse. Jag är inte gjord för att vara utan sex i nästan fyra veckor. Sorgligt men sant...

Ikväll när lilleman kommer så ska vi ut på restaurang för att fira ett jobb som sambon fick hem idag. En stor puff i rätt riktning när han byter inriktning på sitt företagande. Jag är så stolt över honom och jag älskar honom oändligt om vi bara kunde komma förbi denna svacka...

Ingen svacka i vår kärlek, men svackan som får mig att tvivla på hans kärlek bara för att han inte gör samma som mig... Inte lätt att vara introvert analyserande kvinna alla gånger.Det känns ingenting i magen idag.

Jag vill blöda nu. Låter dumt men ni fattar. Idag kände jag mig yr och konstig i kroppen från det att jag vaknade. På lunchen svajade allt till och liknade en stor panikångestattack.

Nu är det en knapp timme kvar till dess att lilleman kommer. Han kommer hoppa upp i mitt knä så att jag får smeka hans hår och pussa på hans kind. Hoppas han förstår hur älskad han är. Hoppas han förstår att mina tårar aldrig någonsin är riktade mot honom personligen...