minlangtan

Alla inlägg under april 2011

Av minlangtan - 4 april 2011 20:19

Du borde skämmas.


Idag har jag vabbat. Sambon hade en inplanerad tjänsteresa som inte kunde ändras, så det blev jag som fick ta hand om lille bonus.

Eftersom det inte blev någon skola, så skulle han återlämnas i hemmet en bestämd tid.

Mamma var informerad om att sonen är sjuk och kommer att lämnas åter i hemmet på den angivna tiden.

Det innebar att det alltså var dags för modern och mig att mötas.

Vi bor bara ett par hundra meter i från varandra.

Hon hälsar aldrig.

Hon gömmer sig på affären om vi råkar stöta ihop.

Hennes föräldrar likaså.

Hon vägrar samarbeta alltså.

Ingenting nytt under solen.


Lille bonus var givetvis väldigt orolig hela dagen idag, eftersom det innebar att vi skulle konfronteras i dörröppningen.

Han vet att hans mamma inte hälsar på mig, han förstår bara inte varför.

Och ja, det gör inte jag heller.

Det är svårt att bemöta alla hans frågor kring hur konfrontationen ska bli.

Hela dagen har frågorna gått i ett.

"Kommer du säga hej till min mamma?"

"Vad gör du om min mamma inte vill att du ska komma in?"

"Blir du bästis med min mamma nu?"

"Ska du gå in med mig lika långt som pappa?"

"Får jag visa dig min fina lampa med pärlor på?"

"Blir du ledsen om mamma inte säger hej?"


Inför varje fråga blir otroligt ledsen. Jag har lust att gråta, ryta och bara slå händerna i bordet och deklarera att jag fått nog.

Men jag kan inte, jag försöker så himla gott att vara den vuxna jag vill vara.

Jag förklarar att ingen någonsin kan ta ifrån oss vår kärlek, bonus och min.

Det vi har är fint och det viktigaste är att vi tycker om varandra.

Jag stryker honom på det blonda håret och viskar hur fin han är och hur mycket jag tycker om honom.

"Du är den finaste lådsasmamman man kan ha" kommer det tillbaka.


Timmen närmade sig avfärd till modern. Ryggsäcken vackert packad, kläderna tvättade i gympapåsen, allt som det ska vara.


Hon hejar inte, hon sliter tag i honom, hon vänder ryggen mot mig och visar sig inte. Där står jag med hans ryggsäck och nyinköpta leksak som jag vill överlämna med orden att han är feberfri men har hostat i natt och att hans allmäntillstånd är helt okej.

Jag kommer aldrig någonsin att glömma bonus ansiktsuttryck då hon vägrar att möta min blick, eller ens lyssna, ens motta ett hej.


Jag behöver inga nya vänner, men jag önskar så innerligt att ett uns av samarbete skulle ske. Inte för min skull, inte för hennes skull, enbart för barnens skull.

Idag gjorde hon sin son så fruktansvärt illa genom att bete sig så här.

Jag överlever beteendet, men jag vet att han mår jättedåligt över att hon vägrade ta emot ryggsäcken, att hon viftade bort mitt försök till "jag vill bara lämna över...."

Jag fick ställa ryggsäckarna på backen eftersom hon släpade in honom i bilen trots att han ville ge mig en kram och säga hej då.

Jag glömmer aldrig någonsin hans blick, hans vilsna blick.


Idag gjorde du din son fruktansvärt illa...

Av minlangtan - 3 april 2011 14:48

Idag är det en jobbig dag.

Avskyr att jag är en reflekterande person. Önskar att jag kunde borsta av mig alla tankar och bara gå vidare.


Jag tycker om mig själv som person, de som känner mig skulle nog inte säga att jag har dålig självkänsla.

ÄNDÅ... har jag nu upptäckt att jag får negativa tankar om mig själv beroende av andras agerande.


Jag älskar min sambo, högt, innerligt och mest. Vi är varandras bästa vänner. Vi delar allt.

Men jag är helt ärlig med att jag säger att det är en enorm sorg att vi inte får gå denna resa mot det första barnet tillsammans.

Jag känner mig ensam.

De negativa tankarna är där igen.

Är jag inte värd att gå den resan tillsammans med?


Jag genomförde släktmiddagen i fredags, trots att jag tillbringat hela fm på sjukhuset. Varför? Varför gjorde jag det på riktigt?

Jo, om jag gjorde det så kanske jag skulle få mer kärlek och bekräftelse...

Ni hör ju...

Redo för inläggning på psykiatrisk klinik nästa.


Jag skulle göra allt för min sambo och han säger att han skulle göra allt för mig också. I hans värld är det bra så, han har sagt att han älskar mig, vill leva sitt liv med mig, aldrig älskat någon som mig... osv.

Skillnaden då?

Jo, jag försöker visa det.

Jag lagar hans favoritmat - varför, jo, titta åtta rader upp.

Jag ser till att hans snus alltid finns här hemma.

Jag ser till att lillemans har en packad jympapåse, mat till utedag, papper påskrivna, frukt i väskan.

Svaren på varför jag gör det... samma svar där.


Det är svårt, jag visste att det skulle vara svårt att leva i en familj där det finns barn och en kvinna med.

Jag trodde att med tillräcklig stark kärlek, så grejar vi det.

I dag, kom första riktiga tvekan... grejar vi verkligen det? Eller mer rätt; grejar jag det?


Idag är det en tung dag, jag gråter non stop.

Kärleken finns där och vi lovar varandra dyrt och heligt att aldrig ta varanda förgivet...

Jag är rädd för att inte orka.

Denna hemska längtan till en familj håller på att göra mig fullständigt galen.

Jag vill känna mig som en kvinna, en som både har skyldigheter och rättigheter.

Jag vill vara mamma, inte bara en som pungar ut tusenlappar på foträta skor, som sedan ratas av bonus när han säger att han lovat mamma att aldrig gå i skor jag köpt till honom.

Det hände i morse.


Vad händer resten av dagen?

Återstår att se...


Av minlangtan - 2 april 2011 08:35

Jag fick som sagt en tid snabbt när jag ringde in.

Jag var orolig över allt jag läst i tidningarna, om sjukskriven personal som går på knäna för att orka.

Redan i receptionen möttes jag av en trevlig sekreterare, och sen bara fortsatte det otroligt proffsiga bemötandet.

Tjejen, en kvinna jämngammal med mig blev min läkare och jag fick förtroende för henne direkt.

Prover togs, ultraljud gjordes och hon uteslöt diagnos för diagnos efter att allt hade undersökts noga.

Hon var rädd att det var någon cysta eller att äggstockarna har börjat vrida på sig. Det var hennes värsta scenario som hon sa.

Äggstocken såg jättefin ut sa hon, och livmodern hade nästan blött ut allt, bara en tunn slemhinna kvar såg hon och det stämde bra med att jag var på sista mensdagen.

Ett fint ultraljud med andra ord, men jag blev ordentligt öm på en punkt, samma punkt hela tiden, äggstocken, vänster äggstock.


Snabbsänkan var ok, men inte bra. En något förhöjd temp hade jag också.

Dock inte så hög temp eller sänka att det skulle vara någon infektion, som också var en tänkbar diagnos. Njursten uteslöts eftersom det ger exakt samma symtom.

Efter dryga två timmar åkte jag hemåt med uppmaningen att ta det lugnt och återkomma om smärtorna tilltar. Blev rekomenderad att ta något antiinflamatoriskt mot smärtan, men som i sin tur hindrar ägglossningen. Pest eller kolera?!

Summa kardemumma från doktorn som vann mitt förtroende var att det kan vara något som är kvar sedan det jag kallar missfall, det är inte ovanligt att det blir så.


Väl hemma mötte sambon upp. Försökte vila innan jag blev tvungen att åka till jobbet för ett ärende. Somnade en stund innan jag började med matlagningen åt släkten som skulle komma på besök.

Min älskade mamma är bortrest, gissa om jag saknade henne där jag satt helt ensam på sjukhuset.

Under middagen började smärtorna tillta.

Vid åtta gick jag och lade mig. Väl på toaletten så kommer det en blödning.


Ringer in direkt och de ber mig komma in för en kontroll. Vi har hela huset fullt med gäster, barn, grannar och kamrater. Inte mina då...

Ensamheten grep tag i mig igen och jag åkte iväg ensam i min bil.

Väl på akuten gick det snabbt.

Det smidiga var att man hade sparat VUL-bilderna från förmiddagen så man såg på en gång att det var en blödning från livmodern som kunde konstateras.

Det gick snabbt. Fick en sammandragande tablett som skulle göra så att resterna fick en skjuts i rätt riktning.

Väl hemma, strax efter klockan ett, somnade jag gott.


Idag är det en ny dag. Jag saknar min mamma så att det gör ont. Jag vill vara liten, få bli omhuldad och omhändertagen.

Älskade mamma, saknar dig så.


Sambon har stora problem med vad han ska meddela våra middagsgäster med. Dom ville veta vad som hände med mig och stora djungeltelegrafen basonerade ju ut att jag skulle åka till "farbro doktorn och kolla magen"

Han ville inte säga som det var, eftersom det då skulle förstås att vi har öppnat bebisverkstaden.

Så hela världen tror att jag fick en urinvägsinfektion.

Det måste vara himlens skamligt att säga att man vill ha barn med mig...

 

Idag har jag lovat min fine bonusson att vi ska åka till leksaksaffären bara han och jag. Ett par vårskor ska köpas också till honom eftersom de som införskaffades i höstas är för små.

Innan dess spelar vi Bolibompa och rimmar och har oss.

Saknaden efter ett eget är så enormt stor att tårarna tränger fram genom mina redan sorgsna ögon.

Skit också...


Av minlangtan - 1 april 2011 08:19

I natt blev det inte många timmars sömn.

Smärtorna i vänster äggstock/ledare har avlöst varandra.

Klockan 7.30 hängde jag på telefonen till Kvinnokliniken.

Eftersom det känns som ett mer akutartat ärende än en hormonåkomma, så kändes inte TF som ett alternativ. Troligen skulle det behöva tas prover, och då måste jag ändå in till sjukhuset. Tant L har ju inte telefontid på fredagar, om ens öppet. Och det är ju samma där, hon kan ingenting göra.


Jag fick en tid efter 10. Troligen en äggledarinflammation. Och alla som googlat på det vet ju att det blir problem med äggledaren efter det.

Som om det inte räckte med PCO.


Sambon kan inte följa med, han har ett väldigt viktigt jobbärende exakt på förmiddagen som inte kan ändras. Det är typ två sådana händeleser för honom per år, då han måste vara där i två timmar. En är idag förmiddag.

Skit...


Det står mycket illa om vår kvinnoklinik i tidningar, vilket gör mig rädd. Rädd att bli dåligt bemött och inte få förståelse. Att någon tar sig en extra minut av empati känns inte direkt prioriterat för dom kan jag tänka mig.


Så... fortsättning lär följa.


Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4
5
6 7 8
9
10
11 12 13 14 15
16
17
18 19 20 21 22
23
24
25 26 27 28
29
30
<<< April 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards