Jag följer fortfarande inte den takt man ska.

Hcg var på 27 idag.

Finns ingen anledning till oro enligt Dr A, men samma visa om och om igen... håll koll på buksmärtor och nytt prov om en vecka.

Det är ett mysterium för läkarna varför denna tidiga graviditet inte vill göra sig av snabbare än så här.

Visst, ett bra provsvar - men jag är så innihelvete less på att må illa och känna mig svullen.

När ska det vända?

Det känns så onödigt. Ja, inte egentligen då, det är ju bra att de följer upp mig, men det känns som att hur mycket de än följer upp, så blir där ingen bebis...

Helgen är över och som alltid i detta moderna familjeboende så innebar helgen lugn & ro, fastän jag jobbade både hela långa fredagen och halva lördagen.

Otroligt, att hinna jobba och ändå känna sig en gnutta utvilad.

Dagarna efter konisationen har gått okej. Jag hade ju läst på så mycket och läst om blod blod blod och åter blod.

Haha, komiskt nu i efterhand. Inte en droppe blod har det kommit sedan i torsdags, men däremot helt enorma flytningar.

Det rinner ur mig och jag känner mig inte alls bekväm med det.

Hoppas att det minskar något, för det är inte ens hanterbart.

Trosskydden kan slänga sig i väggen, vanlig binda likaså - det rinner något helt enormt...  

Jag är nervös inför provsvaret. Hcg ska ju minska med det hälften varannan dag, men det är rent uppenbart att mitt inte gör det.

TF trodde att det finns någon form av vävnad kvar, och nu kan jag ingenting annat än att hoppas att det är i livmodern och ingen annanstans.

I tisdags hade jag sista droppen blod...

Jag är så nervös att illamåendet ligger nära till hands.

Snälla, låt det inte strula på KK idag, låt allt klaffa så att det ringer en läkare och meddelar provsvaret. Jag rör mig inte en meter utan min telefon idag.