minlangtan

Direktlänk till inlägg 18 juni 2011

Reflektioner kring vår barnfria helg

Av minlangtan - 18 juni 2011 12:28

Fina Hedda fick mig, som vanligt, att bära med mig hennes tankar i ett blogginlägg för att smälta och reflektera. Alltid meningsfullt att få göra så, då tycker jag att en blogg berör på sitt allra bästa sätt. Tack Hedda!


Hon skrev om att längta efter något annat. Att få uppleva annat än det man upplever idag, att få uppleva familjelivet, något vi inte idag ens kan föreställa oss hur det kommer att bli,

Jag tänkte mycket på det och här kommer mina tankar kring det.


När jag var "singel i stan" så jobbade jag otroligt mycket, det var min livsstil. Sena dagar och väl hemma efter träning så blev det mer regel än undantag att någon timme slogs i hjäl via webmailen. Jobbet styrde mitt privatliv, så var det.

Med det jobbet blev det också utgångar, tjänsteresor, representation och ett socialt liv även utanför arbetet.

Jag minns hur jag då kunde längta efter att ha en proppfull tvättkorg, fler än en matkasse på Ica, full agenda med kalas och parmiddagar och andra familjeaktiviteter. Jag drömde om att få handla vårgarderober och höstgarderober. Om man hade allt det, då hade man också familj, då var man lycklig.

... trodde jag då!


När jag mötte C och han hade två barn, så trodde jag att nu är min lycka gjord, jag kommer att få leva det familjelivet jag drömt om. Kontrasterna till mitt bekväma singelliv.

Så jag bedrog mig.

Stina, du skrattar väl nu va?

Visst, jag har minst 7 matkassar med självscanning som innehåller festis och korvbröd. Jag bakar bullar till Bonus utedag. Jag handlar kläder åt honom och jag har en agenda som är fylld med familjeaktiviteter. Jag har idag allt det jag drömde om - som jag trodde skulle göra mig lycklig, få mig att bli en del av en familj.

Just när kärleken slog till så trodde jag inte heller att det skulle spela någon roll om barnen var mina eller inte, bara jag fick känna mig kvinnlig i en familj.

Nu när jag skriver dessa rader så kan jag inte låta bli att småle åt mig själv.

Så naiv.


Det blev platt fall. I takt med att allt det nya lagt sig, så började min längtan efter ett eget barn och främst en egen familj komma allt närmare.

Dessa barn och detta familjeliv gjorde mig inte lycklig.

Det fattades något mycket viktigt för att göra mig hel.


I terapin pratade vi mycket om balansen mellan att ge och få. Min vågskål var alldeles för ojämn. Jag vek mig dubbel för att Bonus skulle få en bra bild av vår familj. Alla bröd var hembakta, inga färdiga yoghurtar, juicen pressades själv, skinkan var köpt bakom disk och frukosten på helgerna åts med tända ljus. Alltid ett stort fint fruktfat med säsongens frukter som gärna matchade med servetter och tallrikar.

Jag la ner så mycket tid och energi på att få den perfekta stunden för det jag trodde var vår familj.

Det uppskattades inte. Han ville ha en jordgubbsyoghurt utan fruktbitar a´la Yoggi och en vanlig rostad macka med Bregott till frukost.

Luncherna på helgerna lagade jag från grund, inga halvfabrikat.

Ni förstår ju, vilken otrolig tid allt det tar.

Min terapeut sa till mig att omedelbart sluta med det där och istället börja servera det barn vill ha, korv & bröd, våfflor på mix eller varför inte ta ett Happy Meal på Mc Donalds till lunch.


Idag lever vi så. Frysen är full av halvfabrikat för att underlätta för mig. Jag behöver inte lägga någon större energi, eftersom min Kärlek med nöd och näppe klarar att värma korv och tina bröd.

På det sättet slipper jag förvänta mig något och energin kan sparas till annat.

När jag knäckte den koden så blev vardagen här så mycket lättare...

Vågskålen blev mer jämlik och idag äter vi frukost olika tidpunkter på helgerna när vi har Bonus.

Jag saknar mina helgfrukostar med melon, ägg, pressad juice och färskt nybakt bröd. Ibland gör jag det just bara för mig själv, får du slipper man bli besviken när man inte kan förvänta sig uppskattning för något annat...

Jag har också slutat att köpa foträta skor på den där exklusiva barnskoaffären i stan. Bonus vill ha sandaler som köps på stormarknanden med någon bil på, så gärna för mig...

Ibörjan kändes allt detta som en besvikelse. Han blev inte gladare och gav mig mer för att jag vek den där stora knuten på mig själv. Man kan inte köpa sig bekräftelse...


I helgen är vi barnfria. Det får mig att kastas tillbaka till en längtan efter delar av det liv jag levde innan jag fann mitt livs kärlek.

Jag trodde aldrig att jag skulle kunna längta till det när jag förr var trött på det och bara längtade efter att få entra den värld jag nu är i.

Jag har druckit mina goda dyra viner med matchande ostar och lagerbladsmarmelader så att jag klarar mig genom åren...

Jag har ätit mina mysfrukostar i lugn och ro med dagstidningen utan press så många gånger...

Jag trodde aldrig att jag skulle längta tillbaka efter det när jag nu fått uppleva det som är familjeliv.


Det fina med att ändå leva varannan veckas liv är att jag nu, till skillnad mot för när jag bodde själv, är att jag lär mig uppskatta stunderna som tar mig tillbaka till det barnfria livet.

Hade jag bara levt det barnfria livet hade jag nog gjort vad som helst för att få uppleva familjelivet, exakt så som jag önskade när jag satt där för fyra år sedan med en stor och stark längtan efter att få börja leva familjeliv.


Idag är jag här, på landet, och Bonusmamma varannan vecka.

Igår kväll var vi ut min Kärlek och jag... vi levde barnfritt och det fick mig att verkligen inse att jag måste få leva så här ibland, för jag är barnfri och jag måste få leva som om jag vore barnfri.

Förhoppningsvis är jag inte barnfri snart och då tar jag mer än gärna mer än 7 kassar på självscanningen, skriver in babygym och babysång till höger och vänster.

Men just här och nu, så ger det mig krydda i livet att få leva en smula bekvämt och barnfritt...



 
 
Ingen bild

Stina

18 juni 2011 14:16

Vännen min, jo visst drog jag på munnen en aning under ditt inlägg, men jag skrattar inte...då jag vet att det finns en sorg i detta uppvaknande och en känsla av ensamhet och utanförskap. (som bekant vet jag hur det känns)
Du gör mycket klokt i att prioritera saker som just du uppskattar, själv gjorde jag det alldeles för sent. Att få njuta av en kopp té utomhus en tidig, stillsam morgon eller plocka ihop en bukett med vilda blommor att ha på köksbordet en par dagar... tja, det är energipåfyllning och livskvalitét för mig och jag har accepterat att jag inte delar detta med min man, sönerna eller bonusarna. Bamsekram...

 
Hedda

Hedda

18 juni 2011 19:50

Tack för din fina text om hur det är i ditt liv! Det ger mig insyn i ett liv som jag själv inte känner till, eftersom jag inte har bonusbarn och inte heller egna barn än så länge. Kan säkert tänka mig att man längtar till den lugna barnfria tillvaron någon gång senare i livet. Det där att inte behöva planera så mycket, att inte behöva ta hänsyn till fler än sin partner. Att själv förfoga över sin tid (den man har kvar när jobbet tagit sitt.)

Kan det vara så att för att må bäst så behöver vi lite av allt? :)

http://heddasdagbok.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av minlangtan - 17 mars 2019 20:50

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Av minlangtan - 15 juni 2017 10:27

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Av minlangtan - 13 juni 2017 16:57

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Av minlangtan - 12 juni 2017 07:13

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

Av minlangtan - 11 juni 2017 04:16

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13 14 15
16
17 18 19
20 21 22 23 24
25
26
27 28 29
30
<<< Juni 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards