Jag har varit på en tung resa till huvudstaden idag, och förrutom det så fick en annan incident mig att bli elak och ilsken, men faktiskt också lite ledsen...

Tant L lovade ju mig vid missfallet i februari att skriva ut Progesteron så att jag skulle ha nästa gång det blev ett plus.

Det glömdes bort och nu påminde jag henne. Istället för Progesteron kom Pergotime.

Nu hade det ju varit bra med Progesteron.

Jag har ringt, lämnat meddelande - ingen reaktion.

Idag bad jag min mamma, då jag själv var bortrest, att gå upp till tant L och hämta receptet. Jag har inte berättat för henne att jag plussat, men jag behövde verkligen Progesteronet, så jag övervägde det hela.

Vet ni, tanten vägrar skriva ut Progesteron!!!

Och vet ni varför?!

Jo, för att jag gått till en annan gynekolog!!!

JAAA, det har jag. Så vitt jag vet är jag fri att gå var jag vill.

Hon kan ändå inte utföra konisationer, och då är väl marknaden fri.

Att få samma behandling som bakteriell vaginos som för cervicit låter för mig helt vansinnigt. Kolla i mikroskop och tro att Pergotime släpper spärrar... ja, ja säger då det...

Det låter vansinnigt att hon får säga att ett hcg på 66 är rester från ägglossningen.

Jag är förbannad och elak, så inihelvete förbannad...

Varför ska det gå prestige i att kunna ge vård?

Dagens positiva då:

Ett finfint streck som är starkare än gårdagens.

En binda helt utan någon som helst antydan till mens, vilket gör att jag välkomnar finnen som dykt upp på halsen (!)

Jag gillar det!

Mamma rådde mig att ta ett glas vin när jag kom hem för att släppa på spänningarna, men jag tror inte det!

Jag gillar den hemligheten också...