Jag hoppar in och ger ett avtryck...

Jag är elak, ledsen, hormonstinn och förtvivlad, det här skulle ju bli min dröm...

Igår ringde KK upp och frågade/återkopplade kring att jag inte lämnat in ett andra hcg. Det var den trevlige Dr F som ringde och det kändes tryggt, välkommet och förvånat på ett positivt sätt.

Vi pratade lite om missfallsorsaker och det var bara till att ta nya tag enligt honom.

När jag lägger på luren slår det mig att jag inte frågat den fråga som upptagit många timmar av min vakna tillvaro just nu.

Jag är ju för fanken rh negativ...

Jag ska ha en spruta efter missfall för att inte bilda antikroppar mot ett nytt foster.

Om nu inte pappan också är rh negativ och vårt gemensamma barn blir per automatik rh-negativ.

Sprutan ska tas inom 72 timmar.

Det känns som att det måste till ett fjärde missfall tillsammans med min Kärlek för att vi någonsin ska kunna få mitt drömmars barn...

Nu ska KK dra frågan igen och förhoppningsvis får jag besked inom någon dag.

Igår upptäckte jag också att min lyfmkörtel svullnat upp igen, precis som efter förra missfallet.

Sjukdomskänsla i kroppen och kopplingen går direkt till autoimmuna sjukdomstillstånd, som får mig ändå att känna mig trygg i vår plan att det blir utredning senare i höst.

Ja, så ligger landet hos oss. Jag är elak och olustig, känner inte för vidare mycket just nu.

Igår kväll återupptog jag samlivet i huset efter veckor av avhållsamhet. Inte tusan gjorde det bättre att sambon kontrade med en klump-kommentar när jag kände mig olustig efter vårt sex.

"Du kanske är med barn?" sa han när jag sa att jag mådde illa och kände mig svag.

Visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta?!

Ja, vi har inte haft sex på 3½ vecka så oddsen är ju stora... och att jag fick missfall för en dryg vecka sedan gör ju inte heller det bättre.

Han trodde att en spermie redan hade träffat mitt ägg... som inte ens släppt ännu.

Jippie! I wish...  

Om allt går som det ska så går jag på semester redan idag. Bonus kommer på måndag och jag önskar mig några dagar lugn & ro.

Jag är urusel på att vara ledig själv och det blir en utmaning för mig, att inte vara rastlös. Det blir annat när man hittar på saker tillsammans, men sambon börjar först nästa vecka.

Tack för alla fina kommentarer, om ni bara visste hur de värmer!