Glada gubben på den fina rosa/vita hållaren riktigt lyser av glädje när den dyker upp.

Glädjen kändes verkligen i kroppen...

Tyvärr gör inte den glada gubben vårt hem särskilt glatt och i natt har jag varit vaken liggandes med tårarna sprutande och hemska hemska tankar.

Att det ska vara så svårt?!

Min längtan gör mig galen...

Jag har frågat min sambo om han vill att jag ska berätta när jag har ägglossning eller inte. De tidigare månaderna har jag inte använt äl-test ( riktigt bra så här i efterhand) men denna månad kände jag att jag ville ha koll på kroppen.

Joodå, han ville veta.

Jag berättade.

Det låste sig för honom.

Allt blev så dåligt det kunde bli.

Han förtvivlad

Jag sårad, uppgiven och paniken grep tag om mig.

Detta behövde vi inte alls. Han resonerade säkerligen som alla män, men jag resonerar inte som alla kvinnor när det händer.

Mina tankar gick direkt till Storkkliniken i Danmark för att ta saken i egna händer.

Hur funkar man egentligen?

Natten har nu övergått i dag och Bonus har varit hos en kompis och lekt idag.

Vi gjorde det enda rätta efter en natt full av tårar och bedrövelser.

Låg nära nära i sängen, tog på varandra, grät, klappade om varandra.

Sen hände det, utan några som helst tankar på att skapa ett längtansbarn.

Vi hade det bästa sexet på evigheter... WOW!

Och igen...

Underbart...

Vi somnade och när klockan var 16.45 vaknade vi upp nakna, tätt inslutna i varandra i den jättelika sängen och bara log...