minlangtan

Alla inlägg under juli 2011

Av minlangtan - 7 juli 2011 15:11

Jag funderar mycket just nu, försöker hitta svar på Varför?

Jag är inte längre rädd att inte kunna bli gravid, det verkar min kropp klara galant...

... MEN vad är det som gör att det blir tidiga missfall?

TF tror helt klart att det har med GBS att göra. Detta gör att jag naturligtvis vill ta en odling, men jag får nog vackert vänta till dess att han öppnar.


Igår fick jag återkoppling på mina frågor till KK gällande rh- immunisering.

Det var den vänlige Dr F som återkopplade och jag kände mig väldigt trygg i det.

Svaret var väl väntat och gick ut på att västvärlden forskning ännu inte har kunnat bevisa att tidiga missfall och rh negativ blodgrupp har något som helst samband.

Han sa också att vid en graviditet kommer jag få extra många kontroller och säkerligen bli remitterad till spec MVC med tanke på blodgrupp. Barn till rh negativa mammor brukar bli mindre pga blodbrist, men att dom ska hålla koll på mig.

Både överläkare dr A och dr S hade godkänt den planen, och det känns faktiskt jätteskönt om något.

Han erbjöd sig att skriva remiss till missfallsutredning då detta är mitt tredje missfall på raken på så kort tid.

Jag vet inte hur jag ska göra med den saken och utöver frågan om anledningarna till missfall så är även det en fundering.

Det var en väntetid på närmare tre månader och då är ju TF redan tillbaka och där går det undan.

Samtidigt som TF känns som ett förstahandsval så är jag jättenöjd med bemötandet på KK.

Vi får se... suger på karamellen och hoppas att jag inte behöver ta mig igenom en utredning.


Sommaren är här med besked och jag är så uppjagad och stressad över alla vardagsmåsten som håller på att kväva sönder mig inifrån.

På nätterna känns det som att sovrumsväggarna viker sig inåt och paniken kommer krypande. Pest!


Jag önskar att jag kunde släppa på de krav som finns, ta vardagen lite mer piano.

Om jag ställer mig utanför mig själv och tittar på mig så förstår jag att jag är stressad. Allt är så jäkla prydligt hos oss och jag arbetar mig grön för att det ska vara så.

Med en sambo till hantverkare där spån, skruvar, olja och tjära kommer in tillsammans med honom, och med en Bonus som är så aktiv och har en motorik som liknar en 2 årings, så blir det stökigt.

Jag håller undan, fejjar och har mig.

Vi bor dessutom på landet så all matlogistik som handling och matplanering måste prioriteras. Det funkar liksom inte att springa förbi närmsta närköpet och handla det man behöver för stunden.

Stressad är bara ordet...


Vi pratar mycket nu min sambo och jag. Tack o lov är det inte jag som drar i den trådan, han pratar mycket och antagligen har han ett behov av det.

Härom natten låg vi vakna till närmare två och pratade om hur han levt tidigare och hur vi ska göra för att jag ska kunna må bättre i mina känslor kring hans fd liv.


Nu är det dags att åka förbi affären och hämta ut paketet från P&P innehållande shorts och t-shirt till Bonus.

Det sved till när jag klickade ner storlek 134/140 i kundkorgen istället för något fint i storlek 56...

Sved till rejält...





Av minlangtan - 5 juli 2011 13:45

Jag hoppar in och ger ett avtryck...


Jag är elak, ledsen, hormonstinn och förtvivlad, det här skulle ju bli min dröm...

Igår ringde KK upp och frågade/återkopplade kring att jag inte lämnat in ett andra hcg. Det var den trevlige Dr F som ringde och det kändes tryggt, välkommet och förvånat på ett positivt sätt.

Vi pratade lite om missfallsorsaker och det var bara till att ta nya tag enligt honom.


När jag lägger på luren slår det mig att jag inte frågat den fråga som upptagit många timmar av min vakna tillvaro just nu.

Jag är ju för fanken rh negativ...

Jag ska ha en spruta efter missfall för att inte bilda antikroppar mot ett nytt foster.

Om nu inte pappan också är rh negativ och vårt gemensamma barn blir per automatik rh-negativ.

Sprutan ska tas inom 72 timmar.

Det känns som att det måste till ett fjärde missfall tillsammans med min Kärlek för att vi någonsin ska kunna få mitt drömmars barn...

Nu ska KK dra frågan igen och förhoppningsvis får jag besked inom någon dag.


Igår upptäckte jag också att min lyfmkörtel svullnat upp igen, precis som efter förra missfallet.

Sjukdomskänsla i kroppen och kopplingen går direkt till autoimmuna sjukdomstillstånd, som får mig ändå att känna mig trygg i vår plan att det blir utredning senare i höst.


Ja, så ligger landet hos oss. Jag är elak och olustig, känner inte för vidare mycket just nu.

Igår kväll återupptog jag samlivet i huset efter veckor av avhållsamhet. Inte tusan gjorde det bättre att sambon kontrade med en klump-kommentar när jag kände mig olustig efter vårt sex.

"Du kanske är med barn?" sa han när jag sa att jag mådde illa och kände mig svag.

Visste faktiskt inte om jag skulle skratta eller gråta?!

Ja, vi har inte haft sex på 3½ vecka så oddsen är ju stora... och att jag fick missfall för en dryg vecka sedan gör ju inte heller det bättre.

Han trodde att en spermie redan hade träffat mitt ägg... som inte ens släppt ännu.

Jippie! I wish...  


Om allt går som det ska så går jag på semester redan idag. Bonus kommer på måndag och jag önskar mig några dagar lugn & ro.

Jag är urusel på att vara ledig själv och det blir en utmaning för mig, att inte vara rastlös. Det blir annat när man hittar på saker tillsammans, men sambon börjar först nästa vecka.


Tack för alla fina kommentarer, om ni bara visste hur de värmer!



Av minlangtan - 2 juli 2011 14:44

Allt känns tungt just nu. Det är som varmast, blommorna står i full blom, landet grönskar och allt borde vara frid och fröjd... borde...


Det är inte det.

Klockan är kvart i tre och jag har nyss klivit upp, med en stor portion ansträngning.

Det finns liksom ingenting att kliva upp till.

Allt hopp är borta och jag har inte borstat av mig det ännu.


Det känns så otroligt tungt att ta sig igenom varje minut just nu. Jag önskar att jag kunde få ligga kvar i sängen med täcket över huvudet och kvävt mina tårar och tankar om vartannat.

Jag saknar det där hoppet, det som kunde fått blivit början på min dröm.

Om en vecka fyller min mamma år, jag hade hoppats att få visa ett tickande hjärta för henne.

Istället blir det till att visa upp sig och försöka le själv och försöka få ens egna hjärta att ticka.


Igår var jag hemma och sov mig igenom hela dagen. Tystnad och lugn och ro. Att det regnade spelade mig inte alls någon roll, det gav mig bara möjlighet att få njuta av ensamheten utan dåligt samvete.

På kvällen var det dags för oss att fira vår förlovningsdag, ett halvår senare eftersom jag var riktigt dålig till nyår.

Sagt och gjort, men vem planerade och bokade - jo, jag givetvis.


Början av kvällen satte dock grundstämningen på kvällen när jag står i duschen, första gången min sambo ser mig naken på evigheter, eftersom jag blött och sedan haft Crinone och annat aptitdödande.

Väl i duschen så stirrar han bara på mig och frågar vad jag gjort på armbågarna ( ?! )

Ja, jag är väl torr och narig där eftersom jag helt enkelt inte prioriterat armbågarna just nu.

Någon komplimang eller annat var det inte tal om...

Redan där blev tårarna ett faktum...


Fem minuter efter står jag i badrummet och torkar mig, låser badrummet eftersom jag avskyr att behöva dela blod och andra kroppsvätskor med någon.

Då knackar det på dörren och jag måste genast bistå med någonting, som om det gällde liv eller död.

"Ja, det är din bästa kompis som behöver få någonting översatt" förklarar sig sambon.

Ja, men för höga helvete, jag behöver väl inte få göra det när jag droppar blod längst mina ben...

"Jag förstår inte varför du är så irriterad"


Så där ja... där kom det också.

Jag är ilsket irriterad på det mesta just nu, jag fräser likt ett djur jag aldrig skådat. Jag är inte rolig att umgås med, men frågan varför jag är så irriterad var så opassande.

Det beror på att jag genomgår ett helvete, min dröm har ryckts i från mig och jag vågar aldrig hoppas på att få vara där igen...


Ut kom vi, trots mina hot om att strunta i allt. All lust rann av mig och jag kände mig fulare än fulast över den uteblivna kommentaren i duschen.

Ute på resturangen fortsatte det hela.

När bartendern frågade om han vill ha något att dricka, så beställde han vackert sin drink, betalade och så var det klart.

Att fråga sin sambo om hon ville ha något fanns liksom inte på kartan.

Jag gick vackert fram till baren och beställde en tranbärsjuice med Sprite och betalade vackert för mig.


Jag var så dum så att jag till och med vågade hoppas på en blomma på vår förlovningsdag. Det skulle jag aldrig gjort.

Bagateller, bagateller, bagateller... men för mig som just nu är så bräcklig att jag kämpar med den där näsan ovanför vattenytan, så är det små skillnader som skulle ha gjort att näsan hamnade lite ovanför vattenytan för en stund.


Till min sambos försvar så ska jag säga att ingenting av detta är gjort för att såra eller vara dum, det handlar bara om en enda sak - att inte ha förmågan att förstå, vad jag, kvinnan han bor med sedan två år, behöver få att må bra.

Ska det beskrivas som en oslipad diamant?

Jag tror jag väljer att beskriva honom så, för ibland briljerar han som aldrig förr, men igår och just nu är det så oslipat som det kan vara.

Det i kombination med en irriation of hell kan göra det hela lite jobbigare.


Älskar min oslipade diamant så...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Juli 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards