Som allid när det är negativt på BIM - 4, så tappar jag allt hopp som jag lyckades samla ihop. För negativt är vad det är... det finns inget streck, möjligen en skugga men ingenting att fästa ögat på.

Jag funderar mycket på vad nästa steg blir.

Jag har en tid hos TF den 15 september, då missfallen ska utredas.

Kommer jag få börja spruta?

Är det lönt att kolla spermierna?

På ett sätt ser jag fram emot det, på ett annat gör det att det står skrivet i pannan på mig att vi faktiskt har problem med att få till den där pusselbiten för att kunna ge mig den familj jag så högt önskar mig.

För övrigt är jag inne i en tröttsam fas då vi försöker att rensa upp lite i rutiner här på torpet. Jag klarar inte den ordning som är nu, där jag bara gnäller och gnäller för att få ha en chans att upprätthålla någon som helst ordning i hemmet.

I början är det alltid värst, och just nu är det bara tålamod som gäller. Det gäller att vara konsekvent med sina tillrättavisningar och många gånger är det tårar som brinner bakom ögonlocken, av uppgivenhet.

Många kan tänkas tro att det är min sambo som ska driva igenom detta själv, då det är han som är pappan. Jag har ältat det där så många gånger, ska jag vara tyst? Bara stödja? Inte ta konflikt? Överlåta?

Till dess att jag kom fram till att jag faktiskt bor här jag också, jag måste kunna säga ifrån. Bonus ska från och med nu börja bo hos oss på halvtid, vilket gör att det måste till mer än bara kravlöst leverne i huset just nu.

Igår var det alltså dags att infinna sig i sängen klockan 20.00 för att under en timme se på film eller göra något annat.

Klockan 21.00 skall tv´n slås av och det är natten som gäller.

Min älskade sambo hade hoppats på att Bonus skulle somna under den där timmen. När klockan var 20.58 så meddelade jag honom att tv´n nu kommer att slås av.

Här kommer våra olikheter fram. Mars som möter Venus - eller helt enkelt bara lathet och konsekvens?

Han ville att jag skulle fortsätta att ha tv´n på, för att jag skulle få kolla på mitt tv program i rummet bredvid i fred. Det är alltså tystare och enklare om Bonus får fortsätta att titta på tv.

Enkelt, utan konflikter givetvis...

Men nej, det godtog jag inte. Vi har meddelat att klockan 21 så slår vi av tv´n och då ska vi vara konsekventa.

Tv´n slogs av och jag var den mest pestiga personen i denna värld.

Hos mamma får han göra vaaaaaad som helst, det är bara hos oss allt är så noga.

Jojo...

Han skrev, han muttrade, men lönlöst. 21.45 tog äntligen John Blund över.

Tack och lov så stödde fadern mitt val, eller det var väl egentligen i mitt - jag bara gjorde det vi kommit överens om - istället för att göra det så enkelt.

Ikväll är det dags igen... På´t igen bara!