Jag är sååå redo för att bli mamma, få ett barn, kliva in i ett nytt kapitel i livet.

Det känns tröstlöst, långt borta.

Funderar mycket på det kommande läkarbesöket.

Ska vi göra en infertilitetsutredning med allt vad det innebär?

Orkar jag det?

Å andra sidan, orkar jag gå igenom ett missfall till?

Trösten att vi har lätt för att bli gravida känns som ett hån, ett stort hån, för det är inte längre någon som helst tröst. Bara en frustration över att någonting är nära, men det flyttas längre och längre ifrån oss.

Funderar mycket på detta med TSH-värde, som kan justeras med Levaxin.

Antar att det är något som kommer att tas i samband med vårt läkarbesök.

Hur snabbt får man svar?

Hur snabbt börjar Levaxinet att värka?

Jag vill bara släppa allt bebisplanerande för en stund. Lätt att skriva, svårt att göra.

Jag är på CD 10 idag. Ägglossningen kommer att komma lagom till helgen, en helg där vi aldrig får till det.

Vårt härliga sex som vi hade det i helgen är nog bara ett minne blott den dagen.

Näe... idag är det dags för tredje träningspasset på 5 dagar. Bra bra!