minlangtan

Alla inlägg under augusti 2011

Av minlangtan - 18 augusti 2011 12:53

Som allid när det är negativt på BIM - 4, så tappar jag allt hopp som jag lyckades samla ihop. För negativt är vad det är... det finns inget streck, möjligen en skugga men ingenting att fästa ögat på.


Jag funderar mycket på vad nästa steg blir.

Jag har en tid hos TF den 15 september, då missfallen ska utredas.

Kommer jag få börja spruta?

Är det lönt att kolla spermierna?

På ett sätt ser jag fram emot det, på ett annat gör det att det står skrivet i pannan på mig att vi faktiskt har problem med att få till den där pusselbiten för att kunna ge mig den familj jag så högt önskar mig.


För övrigt är jag inne i en tröttsam fas då vi försöker att rensa upp lite i rutiner här på torpet. Jag klarar inte den ordning som är nu, där jag bara gnäller och gnäller för att få ha en chans att upprätthålla någon som helst ordning i hemmet.

I början är det alltid värst, och just nu är det bara tålamod som gäller. Det gäller att vara konsekvent med sina tillrättavisningar och många gånger är det tårar som brinner bakom ögonlocken, av uppgivenhet.

Många kan tänkas tro att det är min sambo som ska driva igenom detta själv, då det är han som är pappan. Jag har ältat det där så många gånger, ska jag vara tyst? Bara stödja? Inte ta konflikt? Överlåta?

Till dess att jag kom fram till att jag faktiskt bor här jag också, jag måste kunna säga ifrån. Bonus ska från och med nu börja bo hos oss på halvtid, vilket gör att det måste till mer än bara kravlöst leverne i huset just nu.


Igår var det alltså dags att infinna sig i sängen klockan 20.00 för att under en timme se på film eller göra något annat.

Klockan 21.00 skall tv´n slås av och det är natten som gäller.

Min älskade sambo hade hoppats på att Bonus skulle somna under den där timmen. När klockan var 20.58 så meddelade jag honom att tv´n nu kommer att slås av.

Här kommer våra olikheter fram. Mars som möter Venus - eller helt enkelt bara lathet och konsekvens?

Han ville att jag skulle fortsätta att ha tv´n på, för att jag skulle få kolla på mitt tv program i rummet bredvid i fred. Det är alltså tystare och enklare om Bonus får fortsätta att titta på tv.

Enkelt, utan konflikter givetvis...

Men nej, det godtog jag inte. Vi har meddelat att klockan 21 så slår vi av tv´n och då ska vi vara konsekventa.

Tv´n slogs av och jag var den mest pestiga personen i denna värld.

Hos mamma får han göra vaaaaaad som helst, det är bara hos oss allt är så noga.

Jojo...

Han skrev, han muttrade, men lönlöst. 21.45 tog äntligen John Blund över.

Tack och lov så stödde fadern mitt val, eller det var väl egentligen i mitt - jag bara gjorde det vi kommit överens om - istället för att göra det så enkelt.


Ikväll är det dags igen... På´t igen bara!


Av minlangtan - 16 augusti 2011 17:50

Här kommer bildbevis.

MEN... jag börjar bli mer och mer övertygad om att det är färgrester på de två testen som ser identiska ut. Men varför bildar färgresterna en linje, ett streck, det har jag aldrig varit med om förrut på testlagrets test.

Jag är nästan på det klara med att till vänster om strecket så finns det en vit uppsugningslinje där färgen ska vara, inte där mina streck är.

Känns som att det är för nära kontrollstrecket?!

Jag vet jag vet jag vet, att det är dumt att tro och fota något på BIM - 6, men i den här världen finns vi för varann - eller hur?!


Om ni inte ser något så vinkla tillbaka skärmen, det har ni väl lärt er på Familjeliv... hehe.

Nå, är det färgrester och att man ser den vita riktiga uppsugningslinjen tydligt - ja, det kan nog bara tiden visa.

Två test visar exakt lika idag...

   


Inte är man riktigt klok heller, tagit två sådana tester.

På det ena testet tycker jag att uppsugningsstrecket skall sitta mer åt vänter (detta på bild)

På det tidigare testet tycker jag att uppsugningsstrecket skall sitta mer åt höger.

Jag får väl ta och lov att bestämma mig.

Dum dum dum...

Av minlangtan - 16 augusti 2011 14:53

Hade jag sett er IRL så hade jag aldrig vågat, med rädsla för att bli dömd.

Men va f*n, vi kära bloggvänner vet ju det mest intima om varandra, så även om jag får en dumstrut på mig om ett par dagar så får jag väl ta det då...

Ingen annan vet om detta mer än min fina Stina, som aldrig skulle döma ändå.

Typiskt att sambon är hemma och hör mitt springande på toaletten in och ut in och ut.

Har jag tur sitter han så djupt insjuken i sitt administrativa pyssel, som det kan bli när en snickare måste räkna och skriva - att han inte lägger märke till hur jag springer dit.


Så här är det.

Jag har fått ett streck på ett graviditetstest som gör att det händer saker med mig. Fullt naturligt...

Jag testar med Testlagrets test som jag, testnarkoman, tycker är bäst. Om det är negativt, så finns där ingenting att tolka. Är det positivt, behöver man hellre aldrig tveka.

Efter att ha testat RFSU, Clearblue, ACO och Baby or Not, så har jag ändå alltid återvänt till Testlagret. Att dessa är billigast gör inte heller något, för det går åt några för fröken.


Vi alla som använder dessa tester, vänder de i motljus, i lampor, på vita underlag, ja - ni vet vilka ni är... ni vet också att det finns en slags remsa när positiva strecket ska komma upp om där finns hcg i kroppen.

På bruksanvisningen beskrivs den som genomskinlig och det är precis som den är. Denna uppsugningsremsa kan ställa till det, men det står klart och tydligt att den ska vara vit och genomskinlig.

Vid alla hundratals tester jag gjort, så har den remsan synts - men varit vit. När man sätter den i motljus, så är den genomskinlig  och man kan lätt se igenom, och blir ljusare än övriga vita bakgrunden när det torkat.


När jag i min juniomgång blev gravid så var det exakt så det började, det fanns någonting som jag inte kunde vara genomskinligt, något som var där och inte gick att se igenom, men som ändå inte orkade bryta fram.


Idag är det också så... ett test, med en svag linje som inte beter sig som en uppsugningslinje.

BIM - 6 idag...





Av minlangtan - 16 augusti 2011 08:26

... dit jag aldrig ville komma.

Jag känner mig hysteriskt utanför och udda.

Man blir inte mer utanför än man gör sig, jo - så kanske det också är, men smärtan känns så skarpt i hjärtat över att ens vänner faktiskt kvalat in i hela familjelivet.

Kvar är jag, utan barn och jag vet inte vem av oss som tar avstånd, men utanför känner jag mig... så jävulskt udda och utanför.


Jag är lite sugen på att köpa hem en halvflaska champagne, lite goda praliner för att överraska. Det skulle behöva överraskas lite mer nu när allt bara handlat om Bonus Bonus Bonus och Bonus denna sommar. 3 av 4 veckor har det varit totalt Bonus Bonus Bonus på vår semester. Mer om det kanske kommer i ett eget inlägg, men vi har ett helvete, observera VI - inte bara jag som tycker att det nu börjar närma sig en gräns på vad som är hanterbart.

Eller kanske gå på bio, hålla handen och vara kära?

Jag känner för att verkligen leva det liv jag är - barnlös, fucking jävla barnlös...

Av minlangtan - 12 augusti 2011 23:11

Kräftskiva innebär grannar.

Grannar betyder att vi är på landet.

Landet innebär barnfamiljer.

Barnfamiljer, betyder att jag är udda.

Udda innebär barnlös.

Barnlös innebär att man får frågan "Hade ni planerat barn eller?"


Jo, just ja, det har vi. En flicka har vi kryssat i beställningslistan.

Ca 50 cm och brunt hår.

Beräknad leverans... ja, när då?


JÄVLA FRÅGA; JÄVLA SKIT.

Jag gick hem... jag är hemma, ensam.

Hos grannarna pågår festen, utan mig...

Av minlangtan - 10 augusti 2011 08:07

Så har då månadens ägglossning passerat. En snabb check med CB digital visade på den glada gubben på måndag. Vi har sexat på bra så jag känner att vi för en gångs skull gjort vad vi kunnat. En ganska skön känsla faktiskt...


Bonus är här. Jag har semester och fadern blev tvungen att jobba, vilket innebär att Bonus och jag är tillsammans om dagarna.

Igår fick dock farmor och farfar rycka in då jag hade en aktivitet inbokat med tjejerna, ett tjejgäng jag umgåtts med även sedan singellivet.

Vi brukade umgås tillsammans med mat & vin och sockersöta små praliner, prata ingående om livets olika vändningar.

Nu är mitt familjeliv allt annat än så, och med handen på det ärliga hjärtat så har jag svårt att förhålla mig till det.

Ingen hindrar mig från att göra allt det där, ingen. Snarare tvärtom, det uppmuntras till att jag ska göra allt det där.

Igår var det alltså dags igen, som alltid med en bitterljuv känsla.

När jag kom hem på kvällskvisten så blev jag sååå sugen att sätta mig i fåtöljen med en irish coffe och en bok och insupa augustikvällens mörker.

Tji fick jag...

Gnäll gnäll gnäll och all lust bara rann av mig.

Jag fattar inte hur mycket en sjuåring kan gnälla?

Återigen blev det en diskussion mellan fadern och mig, och lovord kom...

Inga hardfeelings på något sätt, men låt oss säga att vi har olika grundsyner på detta med pedagogik och föräldraansvar.

Eller jag har en syn, och han har avsaknad av syn... det är nog mer rättvist.


Jaja, det blev ingen kväll med en bok eller irish coffe. Det blev en kväll som klockan 20 spenderades i sängen efter att ha haft världens utbrott. Hormonell obalans eller något annat? Mest troligt en reaktion efter att ha varit med tjejerna och upplevt det jag saknar och helt enkelt inte får till i detta familjeliv.

Det blir absolut ett tema inför terapin som startar imorgon.


Igår ringde TF upp. Vi bokade en tid för nytt cellprov efter konisationen och en början till utredning. Syster E förstod att jag inte orkar med en genanalys eller sådant som jag inte hanterar. Kanske kan vi ta några enkla prover och börja därefter.

Om en dryg månad är det dags...



Av minlangtan - 7 augusti 2011 20:12

Igår var det då återbesök på kliniken innan hemfärd, för en check att inga fler äggblåsor börjat mogna på sig.

Kliniken var full i folk. Det var äggdonationer, IVF och inseminationer - och jag.

Då jag behärskar språket bara till vardags och inte facktermer så var min mamma med, något jag känt mig bekväm med.

Givetvis gick hon ut under gynundersökningen men hon satt med när läkaren ställde alla frågor, för ingående det var han.

En ung, kompetent och förtroendeingivande läkare, nej, inte läkare - doktor (högre utbildning och specialitet i barnlöshet)


Resultatet var en tjock slemhinna på dag 13. Från 4,2 mm så hade den nu tjockat på sig till 9,1 mm och det är bra mycket mer än de 0,5 mm som de växer varje dag.

Mina två äggblåsor som på cd 10 var 10,6 mm och 12,4 mm var det nu bara den större blåsan som fortsatt att mogna. På dag 13 uppmättes den till 14,2 mm, vilket är lägre än de 2 mm som de brukar växa per dag.

Fullt normalt tyckte han och tippade ägglossning till måndag - onsdag.

Givetvis hade jag velat få två chanser, två ägg som lossat, men sån tur hade vi alltså inte.

Jag blev ändå glad över den fina slemhinnan, eftersom den var kritisk på förra mätningen.


So far so good, besöket följde planen.

Till dess att min mamma, i all välmening frågar vad man gör i detta land för att förebygga upprepade missfall.

DÅ BRYTER HELVETET LÖS och fick hela min dag att bli fullständigt åt helvete.

Läkaren svarar, säkert han också i all välmening, att han inte tycker att det är acceptabelt att inte utreda mina missfall. Efter tre missfall är det uppenbart något fel, säger han.

Orden stannar kvar, luften stannar och jag blir först förbannad över att inte göra mig förstådd.

Klart att jag ska utredas, bara inte just nu.

Eftersom han vet att jag ska fortsätta behandlas i Sverige, så säger han bara att det inte är relevant vad som görs i det landet, utan nu ska jag förlita mig på läkarna i Sverige.

Mamma sitter däremellan och stämningen blir kall.

Jag får inte fram att man visst utreder efter tre missfall här, men man kan inte ramla in till sjukhuset och göra det bums.

TF har säkert också väntetid och dessutom har han en plan för mig vad gäller att få lite bättre stuns på mina ägg och på så sätt minska missfallsrisken.

Jag gillar den planen, jag behöver gå ner några kilon, inte fuska med Metforminet och hålla PCO´n i styr.

Dessutom har jag en annan viktig sak som kommer att uppta väldigt mycket av min ork nu i höst, så att göra en missfallsutredning nu i höst vet jag faktiskt inte om jag skulle orka rent psykiskt.

Läkaren fortsätter och säga att han inte förstår systemet, han kan göra en sådan utredning när patienterna kommer på en gång.

Visst, där betalar patienterna. Vi betalar bara en patientavgift, så skillnaden ligger där.

Han nämner sköldkörteln, mutationer och gener.

Genast hoppar äggdonation upp, att vi inte passar, att vi måste selektera våra gener.

Då kommer mammas ord, att läkarvetenskapen är såååååå mycket bättre där och hon hade tagit chansen att gjort utredningen där.

Jag förstår tanken, men jag orkar inte veta just nu.


I bilen från kliniken kom alla tårar, är jag så himla dum som inte utreder mig just nu?

Han hade minsann gett sina patienter samlagsförbud om man inte varit utredd efter 3 missfall i väntan på utredning.

"Du kommer säkerligen bli gravid inom de kommande månaderna och vad gör du om du får ett missfall nu, och i oktober?"

Orden har etsat sig fast och släpper inte.

Jag har faktiskt inget bra svar på det...


Det känns som att jag måste suga på den karamellen ett tag.

Hade jag varit 39 år hade jag inte unnat mig den lyxen att fundera och låta mig välja att faktiskt avvakta till efter nyår.

Nu är jag inne på det 29:onde året och då hoppas jag att jag förlikar mig med tanken på att känna mig trygg i den plan TF och jag har.

Jag avskyr när någon kommer och ruskar om den plan jag har, avskyr...

Av minlangtan - 5 augusti 2011 22:39

Imorgon styr vi mot Sverige igen.

Det har varit en härlig resa på så många olika sätt.

Jag har kommit närmare mina rötter och dessutom fått välbehövlig tid på tu man hand med Kärleken.

När vi går där hand i hand på strandpromenaden kan jag sakna känslan att vi inte har det så oftare, att vara barnlös i praktiken också, inte bara i hjärtat.


Innan färden mot Sverige så har jag återbesökstid på kliniken.

Det ska bli spännade att se vad som hänt med mina ägg.

Jag har i allafall tagit ett beslut vad gäller Pergon. Detta var min sista kur.

Jag mår verkligen dåligt av dessa.

Jag får ett humör som i bipacksedeln benäms med "humörsvängningar" jo, jag tackar jag.

Dessutom är livmoderslemhinnan i tunnaste laget.

Slemhinnan i slidan verkar också fått sig en touch av vallningarna, för jag spricker på en gång vi har sex. Kul kul... jag har inte alls de problemen annars.

Finnig, svettig, irriterad och svider upp sprickor.

Roligare kan man ha det...


Ser fram emot besöket på kliniken imorgon. Nu vet jag ju hur det funkar här och behöver inte vara lika nervös, för det var verkligen jättefint och vi pratade samma språk. Fick en kommentar om att jag verkade vara insatt, jo - det måste man ändå vara i denna sits. Har man haft en läkare som hävdar att allt hcg under 100 är "rester från ägglossningen" så måste man vara mer påläst själv.


Jag vill även tacka från de djupaste av hjärtat till er trogna kommentatörer, det betyder massor för mig...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2
3
4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18 19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30 31
<<< Augusti 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards