I fredags dök blodprovsremisserna och provburken ner i brevlådan.

Det blev verkligt och det blev också oöverskådligt.

När är vi i mål med denna väntan på det mest efterlängtade?

Datum, cykeldagar och spermier i en salig röra.

Det var inte så här det skulle vara att skapa vårt gemensamma kärleksbarn...

Ska vi hoppas på nästa ägglossning eller är det lika bra att glömma och invänta utredningen.

Vad gör vi om allt är normalt på utredningen?

Eller än värre, vad gör vi om det inte normalt? Kan vi tänka oss andra vägar till vårt drömmars barn?

Det är tunga tankar och idag bara gråter jag.

Det var inte så här det skulle vara. Jag skulle ju kunna ha en föräldraledighet inom räckhåll, jag skulle kolla på barnvagnar, fundera på namn, inreda barnrummet - inte gråta över något som känns så oöverskådligt.

Under gårdagens sammankomst med grannarna så blev det efter några glas vin snack om sexlivet. Vi har ingenting att komma med där, jag saknar vårt sexliv innan det att vi bestämde oss för att öppna bebisfabriken.

Det är sorgligt, vi går miste om så mycket, det där kravlösa. Nu finns det inget kravlöst med vårt sexande, nu ska här allstras barn.

Hur länge ska det vara så här?

Imorgon börjar barnveckan och på frågan om jag är laddad är svaret nej.

Jag avskyr mig själv dessa veckor, starkt.

Att få se sin sambo komplett utan att jag själv känner mig det minsta komplett eller nöjd med vår familjekonstelation gör att det inre i mig slås sönder och de tunga tankarna kommer.

Varför kan inte jag lyckas bli mamma?

 

Hedda

25 september 2011 21:45

Ja det är tungt när det inte blev som man hoppades. Kram.

http://heddasdagbok.wordpress.com

 

Stina

26 september 2011 07:04

Lider med dig finaste vännen! Livet blir sällan som man tror o hoppas...det är en massa hinder på vägen för vissa medan andra åker på den berömda räkmackan.
Styrkekram från mig till dig...du kommer att få ditt efterlängtade barn, tro mig! Håll ut...

 

ettvanligtliv

26 september 2011 14:12

ush, vet precis hur tungt det är. Så jävla tungt!
Men fastän det inte är sådär romantiskt som man tänkt sig så kommer ju ert barn att vara skapat av oändlig kärlek och längtan. Fastän det är tunga tider har vi redan blivit bättre blivande föräldrar än många många andra.

Önskar så himla mycket att jag kunde hjälpa dig. Men du ska veta att jag är helt säker på att du kommer att bli en helt underbart fantastisk mamma!
Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 

Johanna

26 september 2011 14:14

Jag haller med, vissa far kampa mer an andra. Rattvist? NEJ!!
Jag som befinner/befann mig i samma situation som du kunde ofta kanna avundsjuka mot alla som blev gravida till vanster och hoger. Jag har/hade jatte svart for de som belv gravida av "misstag". Jaag har/hade svart att se gravidmagar och lasa allt prat om bebisar pa Facebook. "Ska ni ha er tredje snart, eller tycker ni att det racker med tva?" Ett friskt, levande barn ar allt jag onskar mig!! Att vissa bara kan "bestamma" nar och om de vill ha barn ar svart att hantera nar man langgtar och kampar. Har i USA ar det ratt vanligt att se gravida tonaringar och det har/hade jag svart for.
Det kommer bli din tur snart!! Jag har sagt det forut, men jag kanner verkligen att vi kommer vara gravida ihop!! :-)
Kramkram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...