Idag har jag en sämre dag på jobbet.

Denna blogg är en längtans blogg, ingen jobblogg, men längtan går hand i hand med livet där jobbet ingår.

Idag har jag suttit och läst era bloggar, så många gånger, från början, om igen, kollat på magbilder, era resor till plus, räknat när vi kan dra igång bebisverkstaden, drömt och längtat så att hjärtat gör ont.

Tänkt att om ni klarat att vänta, så klarar också vi. Just den vetskapen ger mig tröst...för stunden i allafall.

På jobbet är det ingen höjdare just nu. Mitt fina jobb som alltid haft bra stämning. Nu är det piss igen och då jag har personalansvar är det också min boll att sätta i rullning.

Tänk att en enda person faktiskt kan få en arbetsplats att kännas pestig.

Den personen ska tack och lov sluta inom kort, men handlandet denne person nu gör, får mig att bli personligt ledsen.

Man brukar säga att barn kan vara elaka, men vuxna kan dom också.

Jag är den som styr skutan, men nu känner jag mig utfryst.

Det är kallt och ensam på toppen.

Om jag lyckas hålla samman en halvtimme till så är det dags att börja rulla mot spinningpasset. Det var några veckor sedan nu, så jag hoppas det är lika roligt som sist...