Nu när vi tagit tjänstledigt från fabriken, så äter jag inga som helst läkemedel. Kan knappt minnas när det var.

I många år var det p-pillret vareviga dag. Det ledde till högt blodtryck som fick medicineras. Högt blodtryck ledde till en betablockerare. PCO ledde till insulinresistens och då var det Metformin som gällde. Den så förpestade Metforminet.

Vid graviditet så avbröts behandlingen, men då var det istället progesteron både här och där.

Nu äter jag ingenting. Givetvis bra, men jag saknar den jämna blodsockernivån som jag fick av Metforminet.

Idag började jag igen. Mitt blodsocker mår ju givetvis bättre av att vara jämnt oavsett fabrikens status.

Idag tar jag även nya tag mot att hitta en annan motionsform. Fastnade för spinning, men min skuldra och jag är inte överens. Var 3 - 4:e vecka drabbas jag av upphakningar som leder till akuttider hos sjukgymnast för att knäcka tillbaka eländet. Imorse lyckades det inte, välkommen åter imorgonbitti... Sjukgymnasten sa att han inte vill trycka tillbaka den allt för många gånger till, då det tenderar att bli kroniskt. Nu är det träning som gäller, och ingen spinning

Jag måste helt enkelt hitta en ny form att röra på mig, att utmana mig själv.

Stavgång gör att muskelaturen i överkroppen får jobba, perfekt för min skuldra.

Det kanske blir stavarna som får göra entre igen, en favorit i repris?