Det är med tårar jag skriver detta blogginlägg, men jag känner ändå att jag vill skriva det eftersom det gett mig så många bloggvänner i längtan på vårt längtansbarn.

Ibland händer det saker i livet som gör att marken rycks undan och tillvaron blir svår att greppa - vilket nu hänt.

Att behöva sätta upp skylten stängt på bebisfabriken gör så förbannat ont att ni knappt kan föreställa er.

Nu behövs all tid och kraft till att ta hand om oss och ta oss igen det svåra vi nu har framför oss, vi har varandra och det är just nu det allra viktigaste. Det sista jag behöver just nu är en stress kring att bli gravid.

Jag kommer att ha kvar min blogg, och jag hoppas att vi inom några månader kan öppna fabriken igen och gå vägen mot att få bli en familj, om än något senare än planerat.

Tack alla ni som finns där ute med era fina kommentarer, jag följer er alla.

Det smärtar och rinner tårar längs mina kinder när jag läser era bloggar, önskar att jag snart var där igen - men nu är detta valet det självklara.

På återseende...

Den 31 augusti var ju jag på gynakuten då jag blödde och hade ont efter sex.

ST-läkaren tyckte att tappen såg irriterad ut och jag skulle egentligen behöva göra en kolposkopi samma dag tyckte hon och skrämde slag på mig. Ett cellprov togs eftersom förändringar på tappen är standard diagnos vid samlagsblödningar 

Jag ordnade en tid i Stockholm veckan därpå, men sansade mig och avbokade den.

Hos TF kollade han på tappen och tyckte att den var blek och fin.

Ett nytt cellprov togs även hos honom.

Varje dag har jag väntat på svaret från Landstinget, med svaret på första provsvaret.

Igår kom det och det var helt normalt.

Så underbart!

Vad är det för fel?

Är det TSH-värdet?

Vad händer om Kärlekens simmare inte är prima? Rasar min värld då?

Vilket blir nästa steg?

Kommer lusten till kravlöst sex bli större?

Kan man någonsin ha sex ägglossningsveckan utan att tänka på finalen?

Kommer jag kunna se på den familj jag nu lever i, på ett bättre sätt som inte gör mig själv så illa?

Kommer jag någonsin tycka att det inte är så jobbigt att ständigt få höra att jag inte är en "riktig mamma"?

Hittade en intorkad bajskorv, ja, bajskorv i tvättkorgen.

Allt luktar numera satan i tvättstugan.

Ny månad betyder genomgång av räkningar.

Räkningar innebär numera också barnomsorgsavgift, baserad på min inkomst.

Jippie yey!

Barnomsorgsavgiften skall delas från den 22 augusti, den dagen då Bonus började på 50/50 hos oss.

So good so fair...

Men, underhållet som betalades togs bort först från 29 augusti.

Anledningen.

Jo, när avtalet började - den 22 augusti, så var det en jämn vecka vilket innebar att Bonus började med att bo hos mamma, så då tycker hon att det är först de 29 augusti hon borde få avstå underhåll.

Japp, jag ska köra det med Friskis jag också:

Hörrni, jag köpte ett gymkort från 1 september, men jag gick första gången den 9 september, please, debitera inte.

Visst, det är bagateller, men det är hundralappar.

Min Kärlek avskyr konflikter, och tycker att strutsen har ett rätt bra filosofi, stoppa huvudet i sanden.

Mig driver det till vansinne.

Barnomsorgsavgiften skall delas redan den 22:a, men det är först 29:e underhållet skall tas bort.

Snacka om att göra si och göra så, när det passar en själv.

För min egen del tittar jag i agendan och konstaterar att det är oktober, vår utredningsmånad. Remisserna ligger framme och provburken likaså.

Kärleken min har fullt upp med sin gamla familj, själv kan jag knappt bärja mig till dess att vår familj, en del av oss börjar ta form... för det här livet är jag inte gjord för, på riktigt...