minlangtan

Direktlänk till inlägg 8 november 2011

Vi lär oss en och ett...

Av minlangtan - 8 november 2011 07:34

Bonusveckan är inledd. Med rinnande näsa och ömmande hals under filten kom den så mjuka 32-kilos kroppen och satte sig hos mig. Kram och pusskalas som alltid utan hänsyn till bacillbyte.

- Jag har längtat så efter dig Bonus...

- Jag har längtat efter dig också...

 

Så sparkades veckan igång. Läxläsning, kontaktböcker, kläder, gympapåsar, fruktstunder, utetimmar och extrakläder.

Min lite mer hälsosamma kvällssatsning var att bjuda på ett fruktfat istället för att ge vika för faderns kanelbullessug.

Mango, kiwi, druvor och clementiner skivades upp på ett fat som hamnade i soffan.

Som vanligt vill Bonus sitta tätt tätt nära oss i mitten. Vi ska gärna tränga ihop honom allt det går så att han känner sig omsluten.

Där satt vi och myste till bilderna av tv´n. Jag snusade på hans hår, höll den där handen som sträckte ut sig efter min, klappade och smekte. Fina fina Bonus, du är så älskad.

- Men, det här är ju nästan som myskvällen, det här är fruktmyskvällen istället, säger han.

Och så var det... fruktmyskvällen övergick i dags att gå och lägga sig.

Inget gnäll, en dusch, lite bus i form av att ta pappas deo och sedan komma med den där späda armhålan, alldeles len och trycka upp i mitt ansikte.

Jag ska berömma honom, tycka att han luktar som pappa.

Vi pussas och säger godnatt.

Jag lovar att pussa på honom när han somnat.

Han somnar, utan gnäll. Så har det varit den sista tiden, allt går så mycket bättre.


Det funkar så mycket bättre med Bonus nu.

Kanske har han funnit tryggheten och förstår att detta också är hans hem, när han nu bor hos oss varannan vecka. Utbrotten och vreden över att man hos oss måste hänga upp sin jacka och spola på toaletten har övergått i en sorts acceptans för att det står så på det han själv kallar för "hemlistan" och då måste det göras, oavsett om man vill eller inte.

Vi märker stor skillnad. Det pratas inte längre lika mycket om henne och hur dom gör. Han är mer hos oss, både fysiskt och psykiskt. Jag börjar tro att våra värderingar har så smått präglat honom.


Stunder som dessa är jag så glad att jag tog mig samman tidigt i vår relation och puttade på en Pappa som saknade sin son. En Pappa som inte orkade kämpa mot myndigheter och en mamma som använde all sin makt mot att stoppa ett fungerande umgänge. En Pappa som tog det som blev över och fann sig i ledet som mamman dikterat innehållet för.

Jag har gråtit, stångats, kontaktat myndigheter, legat på, krävt svar på chefer på sociala myndigheter, kämpat lite till, hållt om när ångesten funnits.

Han tackar mig ofta och säger att jag gjort skillnad. Det är tack vare mig han idag träffar sin son varannan vecka.

Vägen dit har varit lång och krokig. Ett steg fram och ibland ett steg bak.

Vi har gått, hand i hand, vetat vad som är bäst för Bonus.

Bonus mår bra nu, börjar identifiera sig mer och mer som en del av oss.


Vid gårdagens läxläsning skulle ha rita till följande meningar.

Jag har ett...

Jag har en...


Jag satt i soffan och lyssnade.

Jag har ett... fint rum.

Jag har en ... snäll extramamma.

Älskade fina Bonus.

Jag bröt in och bad honom rita något annat än en extramamma. Jag vet vilken reaktion det kommer att få.

Men inom mig bär jag med mig att trots att det är jag som tar alla duster, så har vi en fin relation Bonus och jag.


Jag har en... alldeles gudomlig Bonusson som gör mig trött, frustrerad, gråhårig men inte att förglömma - är helt fantasiskt älskad...

 
ANNONS
 
ettvanligtliv

ettvanligtliv

8 november 2011 10:04

Du verkar vara en sån underbar extramamma till bonus. Vilken otrolig tur han har som har dig i sitt liv! Du har gjort allt som den allra bästa av mödrar skulle gjort plus lite till.
Du kan känna dig stolt och trygg i vetskapen om att den dagen ni får ert gemensamma barn kommer du att vara helt fantastisk som förälder <3
Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

 
Anna

Anna

8 november 2011 18:11

Så härligt att han har det så bra hos er och är så älskad!

Kram!

http://www.enmammawannabe.bogspot.com

 
Ingen bild

Johanna

8 november 2011 19:02

Det är med tårar i ögonen jag skrier till dig att detta var så fint att läsa!! Tack!!
Kram

 
Mrs L

Mrs L

9 november 2011 09:31

Vilket fint inlägg!! Bonus och mannen ska vara innerligt glada att dom har dig i sitt liv!!

Stor Kram

http://inteutanf.blogg.se

 
Ingen bild

Stina

10 november 2011 08:00

Tårarna rinner nedför mina kinder då jag läser allt det fina och kloka! Som jag har sagt så många gånger förr: du är en underbar bonusmamma och jag är stolt över att få ha dig som nära vän!
OM det finns en mening med pausen i verksta´n, så är det kanske den att ni som familj ska hinna landa helt, finna lugn och hållbara rutiner...detta kommer helt klart att bli en fin grund att stå på den dagen ett litet syskon väntas...Varmaste kramen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av minlangtan - Söndag 17 mars 20:50

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Av minlangtan - 15 juni 2017 10:27

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Av minlangtan - 13 juni 2017 16:57

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Av minlangtan - 12 juni 2017 07:13

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

Av minlangtan - 11 juni 2017 04:16

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5 6
7
8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22 23
24
25
26
27
28
29 30
<<< November 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ minlangtan med Blogkeen
Följ minlangtan med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se