Så har ännu en helg passerat och gått mot vardag, en jämn vecka innebär barnfritt och sömnrika nätter. Yummi!

Igår när jag kom hem sent från jobbet så låg det ett brev skrivet från finaste Bonus om att vi ses om en vecka. Det värmde i hjärtat.

Det här med bloggeri har jag funderat på den sista tiden. Man söker stöd och man får det, men det innehåller också en del obekvämligheter och just nu ligger lusten på noll när det gäller att dela med mig av mig själv.

Någonslags utanförskap ligger och bottnar där.

Jag kollar på samma bloggar flera gånger dagligen, hoppas och önskar för deras skull, delar hopp & förtvivlan.

Sen går det ett steg längre, man ska träffas på bloggträffar, man erbjuder sig, kollar möjligheter, erbjuder sig kanske lite för långt och för mycket och så blir det bara pannkaka.

Just nu i helgen blev jag väldigt obekväm i det, då det var bloggträff i vårt län.

Ingen skuld på någon, men det blev så tokigt. Just som jag ordnat barnvakt för att kunna komma loss på dagen trots att jag bara kunde på kvällen och erbjöd mig fredag och lördagkväll.

När jag då ordnat den där barnvakten eftersom flertalet tydligen bara kunde på dagen eller det inte spelade någon roll för, ja - då blev det bloggträff på samma ställe som tidigare bloggträffen varit på, och eftersom det skulle varit bloggträffspremiär för mig, så visste ju inte jag vart dom var...

Där stod jag med avbokat barnteatersbiljett och en önskan om en bloggträff och så blev det inget av det.

Obekvämt är nog bara förnamnet... och då blev jag också otroligt obekväm i mitt bloggande.

Ingen skuld på någon, men inom mig kändes det bara så fel...

Bannar mig själv för att jag ville så mycket för att i andra sekunden bli ledsen för att jag bara höll med, slätade över och förminskade mina egna behov.

Har jag lyckats driva detta med bloggandet för långt? Att bara skriva är ju inte helt fel det också...utan att förvänta sig respons.

Rent krasst så betyder det säkert en del för mig eftersom jag nu så här några dagar efter känner en rejäl bismak i munnen.

Funderar en stund på vad denna obekvämlighet tar sikte på...

 

A

15 november 2011 13:14

Vad tråkigt att det blev så!! Jag förstår hur du menar.

Men du, efter nyår ska jag anordna bloggträff hemma hos mig. Jag vill väldigt gärna att du kommer då. Skicka mig ett mail till mitthjartabloder@hotmail.com så kan jag lämna mer ingående information framöver. Även mitt nr, så du kan ringa vid eventuella funderingar! Jag kommer också att informera i bloggen osv. Men jag vill som sagt väldigt gärna att du kommer hit då :-) Kramar till dig!

http://www.hjartatbloder.blogg.se

 

ettvanligtliv

15 november 2011 16:42

Men, vad ledsen jag blir. Både jag och Solens strålar trodde att du inte kunde just den dagen. Tyckte du skrev att du kunde på Fredagen men inte på Lördagen? Du skulle ha hört av dig till mig vännen så hade jag sagt vart vi skulle träffas! Det hade ju varit jättekul att äntligen få ses.

Nu skickar jag dig ett sms så att du får mitt nr om något sånt här skulle hända igen. Och så hoppas jag att vi ses hos A på nästa bloggträff <3!
Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

minlangtan

15 november 2011 16:51

Jag lägger inte skulden på någon, mer än mig själv - att jag reagerade så hårt och så länge. Tydligen betydde det en del för mig...
Människan är komplex...*ler snett*

Så här var det, jag kunde fredagkväll och lördagkväll. Meddelade att jag inväntade tid och plats, så fick jag se om jag kunde då. När jag sedan såg att det blev lördag på dagen så påbörjade jag operation styra om vår familjeaktivitet. När det äntligen blev gjort och Bonus dirigerats om, så kom det ut ett bloggmeddelande om att ni skulle ses på samma plats som sist. Jag var ju inte med sist...

Och när de andra skrev att det inte spelade dom någon roll, bara att det skulle vara på lördagen, och det ändå blev den tid jag inte kunde - då fick jag känslan av att det ändå kvittade för er om jag skulle kunna vara med...

Som sagt, lägger inte skulden på någon mer än mig själv att jag reagerade på det.
Det är svårt att få alla viljor att stämma, men här fanns det möjlighet att göra något så att även dom som svarade "spelar ingen roll, men helst på lördag" - hade kunnat enats...

 

Anna

15 november 2011 16:53

Oj, det låter som det skett ett stort missförstånd! Jag tror jag talar för alla när jag säger att vi mer än gärna hade haft dig med!

http://www.enmammawannabe.bogspot.com

 

Solens stralar

16 november 2011 13:36

Men så fruktansvärt typiskt!!!!
Även här missuppfattade jag att du inte kunde då på dagen, och skrev därför i min lätta irritation att vi skulle ses på samma ställe eftersom det bara verkade bli samma personer som sist. Då ingen bestämmer eller har åsikter annat än att det spelar ingen roll blir det lite svårt att boka in nämnligen.
Så stort förlåt om du kände dig utanför eller åtsidosatt, det var aldrig någons mening, vi vill självklart ha med dig och alla andra som vill och kan. Du får hänga på nästa gång, då det garanterat är mer planerat än det var nu!

kramar till dig

http://www.solensstralar.blogspot.com

minlangtan

16 november 2011 13:39

Du missuppfattade nog ingenting. Jag var kanske inte tillräckligt tydlig, för jag skrev att jag inte kunde på dagen - så det är rätt uppfattat. Inväntade sedan info om var och när, och när det kom då hade jag ordnat att Bonus gick med min mamma, men då visste jag ju inte var ni var...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...