Direktlänk till inlägg 15 november 2011
Så har ännu en helg passerat och gått mot vardag, en jämn vecka innebär barnfritt och sömnrika nätter. Yummi!
Igår när jag kom hem sent från jobbet så låg det ett brev skrivet från finaste Bonus om att vi ses om en vecka. Det värmde i hjärtat.
Det här med bloggeri har jag funderat på den sista tiden. Man söker stöd och man får det, men det innehåller också en del obekvämligheter och just nu ligger lusten på noll när det gäller att dela med mig av mig själv.
Någonslags utanförskap ligger och bottnar där.
Jag kollar på samma bloggar flera gånger dagligen, hoppas och önskar för deras skull, delar hopp & förtvivlan.
Sen går det ett steg längre, man ska träffas på bloggträffar, man erbjuder sig, kollar möjligheter, erbjuder sig kanske lite för långt och för mycket och så blir det bara pannkaka.
Just nu i helgen blev jag väldigt obekväm i det, då det var bloggträff i vårt län.
Ingen skuld på någon, men det blev så tokigt. Just som jag ordnat barnvakt för att kunna komma loss på dagen trots att jag bara kunde på kvällen och erbjöd mig fredag och lördagkväll.
När jag då ordnat den där barnvakten eftersom flertalet tydligen bara kunde på dagen eller det inte spelade någon roll för, ja - då blev det bloggträff på samma ställe som tidigare bloggträffen varit på, och eftersom det skulle varit bloggträffspremiär för mig, så visste ju inte jag vart dom var...
Där stod jag med avbokat barnteatersbiljett och en önskan om en bloggträff och så blev det inget av det.
Obekvämt är nog bara förnamnet... och då blev jag också otroligt obekväm i mitt bloggande.
Ingen skuld på någon, men inom mig kändes det bara så fel...
Bannar mig själv för att jag ville så mycket för att i andra sekunden bli ledsen för att jag bara höll med, slätade över och förminskade mina egna behov.
Har jag lyckats driva detta med bloggandet för långt? Att bara skriva är ju inte helt fel det också...utan att förvänta sig respons.
Rent krasst så betyder det säkert en del för mig eftersom jag nu så här några dagar efter känner en rejäl bismak i munnen.
Funderar en stund på vad denna obekvämlighet tar sikte på...
En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...
Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...
Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...
Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...
I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 | 6 | ||||
7 |
8 | 9 | 10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 | 23 | 24 |
25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 | |||||||
|