Gårdagens frissabesök satte några små funderingar i min skalle som följde med mig under dagen.

Jag har klippt mig hos samma kvinna i nästan 15 år, så vi kan rätt mycket om varandra.

Bonusbarn är ett ständigt samtalsämne.

Vi pratade om det som hände i veckan, som jag inte inte benämt på bloggen.

När Bonus pep iväg till toaletten då jag ställde frågan om han tänt lyktan vi köpte tillsammans till skolan som skulle tändas på första advent och varje fredag under advent. Han var hos oss första advent och då föll det sig självklart att han skulle köpa den hos oss. Vi valde den med omsorg. En tomte med julsäck som man tänder.

Nu visade det sig att Bonus mamma köpt en till, så att han har två lyktor på skolan. Kokko!

Varför inte låta honom få ha det jag köpt...

Jag skulle aldrig aldrig och åter aldrig utsätta mitt barn för det hemska att behöva välja. Varför inte göra det lätt för honom och låta honom förskonas från de två lägren?

Den där kvinnan må hända ha ett fint hem och ett vårdat yttre, men nog tangerar detta psykisk misshandel på den man älskar mest...

Hur som... vi pratade om det och då säger frissan.

"Ja, och det måste vara svårt för dig att veta hur mycket du ska peta i det?"

Jag blev lite paff. Dessa tankar känns så långt borta. Jag är en del av bonus familj när han är hos oss. Jag är kvinnan i vårt hem. Det är till mig han kommer när han vill ha plåster, önskar middag, ska läsa läxa, packa ryggsäckar och gympapåsar.

Det är jag som kramar och pussar, stryker på pannan och tröstar.

Jag hade aldrig gjort detta om inte han visat att han vill, han behöver den kvinnliga delen även fast än han är hos sin fina pappa.

Stunder som dessa, när jag blir påmind om att jag egentligen inte har någon rätt, då längtar jag hårt och oändligt mycket efter något som är vårt, bara vårt. En del av oss...

 

A

17 december 2011 14:13

Det låter inte alls kul, att bonus mamma är som hon är.. Hon låter smått störd. Hoppas ni får komma igång snart igen med bebisverkstaden.
Kram.

http://www.hjartatbloder.blogg.se

 

Varjehjärta

17 december 2011 18:28

Så tråkigt när det inte fungerar. Tyvärr väldigt vanligt! Jag har haft en dust med kidsens mamma men det redde vi ut, eller rättare sagt, jag satte ner foten och sa ifrån. Hon blev arg och bölade, men jag gav mej inte!

Man ska stå på sig om man har rätt. Nu kanske det inte fanns något rätt eller fel i just den här situationen för er, men det är ju himla "klantigt" att gå och köpa en lykta när han har en, just för att han då kanske hamnar i ett läge där han känner att han gör någon besviken. Sen kan han ju ha två lyktor på skolan också, vad gör det egentligen, säger han att han har fått den ena från mamma och den andra från pappas tjej så har han ju rätt till det. Han har ju faktiskt två familjer.

Så.. ja..

Hoppas det blir lite smidigare för er allihopa med henne och så..

Och jag hoppas att ni snart har ett gemensamt barn hos er!

Kram på dej!

http://www.varvagtillenkotte.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...