Direktlänk till inlägg 26 december 2011
... så är det bara.
I år var det en märklig jul.
Både min sambo och jag är familjära, men i år har tillfällena tillsammans med våra släkter varit klart begränsade, ofrivilligt må jag tillägga.
Jag kan med handen på hjärtat säga att jag gjort allt för att Bonus ska få en fin jul. Massor av klappar, allas fokus, lycka och skratt.
Tyvärr har det kostat av min egna energi.
Många stunder har det varit tårar över att jag erkänner för mig själv att det är så mycket svårare än jag någonsin trodde att hantera sina egna känslor kring att ha barn i huset där man inte är mamma.
Frågar mig själv om jag någonsin kommer att acceptera det faktum att det får vara svårt och jobbigt, och att det är okej.
På julafton var det rena maraton. Jag bjöd Bonus farmor och farfar på en riktig jullunch med allt som sig bör. Paketutdelning och glada miner från Bonus. Därefter var det dags för honom att gå till mamma och vi firade en lugn och stillsam jul utan småbarn hos min släkt. En stund i kyrkan på midnattsmässan gjorde gott...
Igår på juldagen så blev det tyvärr så att vi blev ensamma. En mångårig tradition bröts från min sambos sida och vi bestämde oss för att ta vara på oss själva.
VI bäddade ner oss i sängen och körde serie-maraton på tv´n. Njutning för kropp & själ och sedan gjorde vi något jag aldrig gjort i jultider, åkte in till stan och åt - och avslutade med att roa oss lite.
Det gjorde gott att få vara vuxen.
I natt slog stormen till och jag vaknar klockan tre av att strömmen slås av och jag känner mig löjligt liten och rädd. Och så fick det bli - 13 timmar utan ström.
Vi skulle ha julmiddag får våra familjer idag då Bonus kommit till oss.
Tyvärr gick det inte att genomföra då det var lite problem med att få igång vattnet efter strömavbrottet.
Efter timmar av tårar - som handlar om så mycket mer än en inställd middag, så sitter Bonus hos sin pappa i knäet och skrattar för fullt till underhållningen på tv.
Själv gör det ont i hjärtat över barnskratt...
Imorgon är det dags att uppdatera Bonus garderob på PoP under mellandagsrean. Det lär kännas...
Till mig själv ska jag investera i tid att komma i kapp, det kan behövas...
En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...
Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...
Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...
Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...
I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 | 8 |
9 | 10 |
11 |
|||
12 |
13 |
14 | 15 |
16 | 17 |
18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
|||
26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
31 | ||||
|