minlangtan

Alla inlägg den 27 februari 2012

Av minlangtan - 27 februari 2012 20:12

När Bonus kom in i mitt liv så gjorde han det med buller & bång. Vi fann varandra direkt. Eller jag kanske ska säga att det var jag som kom in i hans liv, för jag flyttade in till honom och hans fina pappa.

Ett relativt litet barn som var nyfiken på mig.

Aldrig någonsin försökte jag vara hans mamma, hon finns i allra högsta grad och är säkert den bästa för honom.

Jag lade en lapp i min plånbok som ligger kvar där med mitt mantra, min roll som jag kände att jag hade svårt att hitta. "Mitt mål är inte att bli en ny mamma för Bonus, mitt mål är att vara en viktig vuxen för honom"


Vid det har jag stått fast och kvar. Jag är idag en viktig vuxen för honom. Vi älskar varandra.

Visst kan vi driva varandra till vansinne, men visst älskar jag honom, högt och lågt. 

Han sökte mycket kärlek hos mig, närhet och omsorg. Det var svårt. Jag är inte bangen att söka hjälp, jag vill göra rätt. Jag fick många tips för anknytning och visst gick det galant. Vi badade, lekte kroppsnära lekar, kramades och badade hud mot hud lite till.


Idag står jag här, med en puss från Bonus som fortfarande snoosar sig kvar på min kind, med en tonåring i huset. Och jag står handfallen. 

Jag kan inte knyta an och jag skäms enormt för det.

Bonus har förtjänat mitt förtroende, vi köpte inte varandra första dagen, det fick ta tid, men rent biologiskt så tror jag att det var lättare för mig att knyta an till ett mindre barn.


Jag känner att mina känslor är tabu, väldigt få som skriver om de.

Måste man älska all time?

Kommer kärleken överhuvudtaget att komma?

Vad gör jag om den inte kommer?'

Jag brottas med dessa tankar och jag är allt annat än stolt faktiskt.


Inom bloggvärlden pratar vi om hur svårt det är att knyta an till exempelvis adoptivbarn, och då är det inte tabu. Då kräver vi inte rosa moln från början.


Även om jag försöker att skriva från hjärtat, rakt och ärligt, så är det klart att en hel del utelämnas.

Saker som hot och rädsla.

Att känna rädsla och att känna sig hotad, i sitt egna hem, av en person man ska älska.

Kan det göra att det helt enkelt är svårare att acceptera någon annan?


Ikväll har ord som elak och kränkande etsat sig fast i min hjärna. Jag har svårt att se mig som det och de orden träffar exakt där det gör som ondast, ni vet den där klumpen i magen och känslan innan tårarna är ett faktum, då man biter ihop läpparna och tar ett djupt andetag.

Framstår jag som kränkande och elak?

Skriver jag ingenting om hur bra barnen har det, hur stora uppoffringar jag gör, med glädje?

Förmodligen har jag närmat mig någonting som är tabu och jag inser mer och mer att detta är oerhört känsligt...


Tack finaste älskling för att du inte gör det svårare för mig genom att utesluta mig. Tack för att du är den där vallhunden jag ibland avskyr, tack för att du låter mig få vara en del av er, för att du varje dag påminner mig om att vårt barn kommer - för jag behöver få bli hel... få ge av den kärleken som finns...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards