Tack fina fina ni för omtanken! Jag blir lika glad varje gång det dimper ner en fin kommentar, jag läser den om och om igen. Tack!

För längesedan, när jag var tonåring och på väg till vuxenlivet så hade jag en dröm, som jag då stoppat under kudden och inte tänkt mer på den. Det var att bo på landet, med höns. 

Jag har en dragning för fåglar och tycker att det är så mysigt med fåglar. Någon större djurvän än gemeneman är jag inte, men fåglar har jag varmt i hjärtat.

När livet inte längre bestod av tapas på gräddhyllan i stan med de finaste vinerna och mysigaste kvällarna, utan byttes mot ett barnfamiljsliv på landet - då finns det ju möjlighet för mig att få mina höns.

Och i lördags hämtades dom, 4 värphönor som gick en bättre framtid till mötes och 5 raskycklingar som förhoppningsvis inte bara utvecklas till tuppar, utan att vi i allafall får en eller två hönor.

Jag har hört så mycket om hur mysigt det är med höns och det är det! Jag och Bonus går ut varje morgon och kollar redet, ger mat och nu har vi även börjat släppa ut på frigående. 

Efter två dagar i nya hönshuset är resultatet - fem ägg!

Så nu har jag mina höns och mina ägg, hemägg på landet, och jag behöver inte bekymra mig över slemhinna eller antal - jag får mina hönsägg!

Att skaffa höns var nog det bästa vi gjort i år. Som vi skrattat tillsammans i familjen de senaste dagarna, har vi inte skrattat på evigheter. Underhållning på hög nivå!

Kul att ha något som är vårat och som svetsar samman vår familj.

Ja hur går det annars på fronten att ha Bonusbarn?

Åt helvete är svaret.

Jag mår skit men skillnaden är nu att jag inte funderar så mycket.

När grannar eller släktingar frågar hur det är med barnen så svarar jag att vi inte pratar om det för att vi inte vill bråka mer. Ett trist svar, men så ligger det just nu.

Vi pratar inte om store sonen, jag och min sambo.

Jag har så svårt att acceptera det som sker hos oss, och eftersom jag inte har befogenheter att göra något åt det, så är det bästa just nu att inte prata om det.

Jag orkar inte gråta mer än nödvändigt, för det är många tårar och många nätter på soffan.

Inom kort kommer ett inlägg om känslor kring att känna för bonusbarn, dags att ventilera igen.

Vem vet, kanske kommer det en inlägg om mina små hönor också, eller kycklingar, för sött är det!

Tänk, jag - höns! 

Nu, dags att stryka, barnen åker hem imorgon efter en låååång vecka hos oss - och hur mycket jag än önskar att det hänger randiga kläder i storlek 56 på torkvindan, så hänger det tuffa jeans i storlek 146.

Han är stor nu Bonus...

 

Malin

2 maj 2012 12:49

Men ååh så mysigt med höns! :) Och det måste kännas gott i hjärtat på flera sätt att kunna ta ägg hemifrån och veta att hönsen som värpt dem har haft det bra. :) Djur berikar ens liv, man mår bättre med djur - i alla fall tycker jag det. :) Tror att de gemensamma skrattstunderna kommer göra gott för er allihop också.

Jätteledsamt att höra att det fortfarande inte funkar att prata om ungarna och allt som hör därtill.. Förstår att det är oerhört påfrestande! Jag skulle bli galen!


Tänker på dig! Kramar i massor!

 

Anna

3 maj 2012 09:41

Så mysigt med höns! :)

http://www.enmammawannabe.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...