I min blogg får ni allt mer sällan läsa om ägglossning och gynbesök. Istället får ni läsa om en otrolig frustration över en tillvaro som kvinna i en familj med barn som inte är mina. 

Jag försöker ofta att påminna mig om min roll i det hela, att inte ta över, att inse att jag inte har ansvar över barnen men att jag vill vara en viktig vuxen som föregår med gott exempel. Den balansgången är hårfin.

Jag gör ofta det praktiska hemma, som ökat markant i och med att vi blivit fler i hushållet.

Däremot deltar jag inte i kontakt med skolan i eller i någon som helst kontakt med barnens biologiska mamma.

Jag har tänkt att bjuda er på en serie med helt vanliga situationer hemma hos mig, som gör mig skogstokig och vansinnig av frustration.

Här kommer del 1.

Den store sonen är inget geni direkt, och har alltid haft svårt i skolan. Jag tror egentligen inte att det handlar om att han inte kan, utan snarare att han aldrig behövt anstränga sig. Vi kan nog alla skriva under på att ingen av oss fått in alla glosor per automatik - det finns liksom bara ett sätt - man måste nöta, sitta och träna. 

Multiplikationstabellen likaså, man måste ägna det lite tid för att det ska sitta där.

I fjol blev sonen avstängd från sin skola och fick börja på en annan skola. Den gamla skolan hade då verkligen gjort allt de kunnat, specialpedagoger och kuratorer men sa att det fattas vilja och att han nu skulle behöva byta miljö och komma bort från de vänner som han umgicks med och som han gav dåligt inflytande på.

I årskurs 8 var det endast två godkända betyg, resten icke-godkända.

Nu i 9:an väntar gymnasieval. Då måste kärnämnena vara godkända. Svenska, matematik och engelska.

I skrivande stund är inget av dessa ämnen godkända.

De senaste månaderna har bestått av handlingsplaner och möten in i absurdum. Allt för att få honom att nå godkänt och slippa ett år på individuella programmet.

Vid ett av de senaste mötena så var det min otroligt klyftiga sambo som kom med förslaget att ta bort ett ämne för att få mer tid till att läsa det allra viktigaste kärnämnet svenska. (man kan få komma in på önskat gymnasieprogram om man har icke godkända betyg i matte och engelska, mot att man läser in det på hösten på gymnasieprogrammet, men svenskan måste man ha godkänt i - där finns ingen undanflykt.)

Ämnet som diskuteras att ta bort för att få mer tid till svenska, var SO (samhälle, geografi och historia)

Anledningen till att just det ämnet skulle tas bort var att sonen inte alls hade chans att få godkänt i de ämnena då det inte ens fanns underlag att göra en bedömning på. Prov lämnades in med stora kryss på och lektioner genomfördes inte.

När min sambo kom hem och föreslog detta, så blev jag väldigt förvånad hur en förälder kan resonera så.

Ta bort ett ämne.

Helgen därefter pågick livet som vanligt hos oss. Sonen spelade sitt dataspel hela dygnen och inte en minut lades på skolarbetet. 

Det blev knappast någon extra minut över till svenskan, det blev bara mer tid för dataspeleri. Föräldrarna hade med detta agerande, att ta bort ett ämne, gett honom mer tid till dataspel. Nu behöver han inte anstränga sig för SO´n, men det är knappast mer tid som lagts på svenskan.

Jag hade förstått deras resonemang om att gör att allt för att få gymnasiebehörighet genom att maximera förutsättningarna för svenskan, OM det hade varit så att han verkligen försökt med att kämpa på svenskan.

Hoppas att föräldrar känner att deras plan går som planerat, för igår damp resultatet för senaste svenskaprovet ner.

4,5 p av 145 maximala. Bra jobbat!

I min värld hade det inte blivit en minut dataspel innan det visar sig ett godkänt resultat på svenskan och SO´n hade inte tagits bort innan dess att sonen lagt några minuter av sin fritid på skolan och verkligen försökt.

Är det jag som tänker helt fel?

 

lilla jag

14 maj 2012 08:55

Jag tycker också att det låter helt fel! :-o
Borde inte föräldrarna då vaka över honom och SE TILL att det pluggas svenska? Dataspelandet kan man ju använda som en belöning. Svenska först. När olika delmål uppnåtts får han spela lite dataspel, inte annars.
Dessutom undrar jag lite över att plocka bort SO-ämnen helt? Är man inte hyfsat allmänbildad i vårt samhälle anses man ju lite småkorkad... och hur ska man lära sig om man inte får en bra grund i skolan? Man behöver ju inte ha krav på toppbetyg i sådana ämnen kanske när han har problem med all undervisning, men borde åtminstone gå på lektioner och försöka. Tycker jag.
Hoppas innerligt att jag aldrig blir sån som förälder! Hoppas såklart att barnet vill lära sig saker, men om inte tänker jag minsann vara där som en jobbig mamma och tvinga till läxläsning och annat.
Synd att ni tycker så olika! Måste vara jättefrustrerande för dig...
Kram

http://minblivandebebis.blogspot.com

 

Malin

14 maj 2012 10:22

Det är inte du som tänker fel!!!!! Åh vad förbannad jag blir!! Det ska inte spelas dataspel eller roas på annat sätt när skolan inte sköts! Inte nog med att han inte kommer in på gymnasiet om han inte får godkänt, han kommer ute i samhället att bli sedd som en inkompetent idiot. Det låter hårt men det är tyvärr sant.

Det är klart att det är svårt för honom när han inte lägger ner någon tid på att försöka lära sig! Klart att han Kan om han bara försöker!

Så nej, återigen, det är inte du som tänker fel!
Kramar till dig!

 

Malin

14 maj 2012 11:58

Hej! jag tycker givetvis att du tänker rätt och logiskt, men hur svårt det än är (jag vet...) måste du nog låta pojkens "riktiga" föräldrar dra det lasset! Dels så är pojken så stor nu så det är nog svårt att som ny i familjen försöka fostra honom, sen är det ju helt enkelt inte ditt ansvar utan tror att du skulle må bättre av att försöka ignorera..... Det är svårt,jätte svårt men det känns lite som du hamnat i nån sorts återvändsgränd?!
Vem vet, kanske stora sonen skulle bli helt förvånad om du helt plötsligt inte bryr dig längre??? Då har han ju ingen att provocera...
Alltid svårt med förhållanden där det finns barn sen förrut. Min sambo har ju 2 sen förrut som va 11 och 13 år när vi träffades och man har verkligen fått bita sig i tungan många gånger och en hel del tjafs angående barnen har det blivit....
Hoppas det blir bättre för er snart!!

http://www.varkampofrivilligbarnloshet.blogspot.com

 

Sara

15 maj 2012 15:13

Det later ju helt sjukt slappt.. Omoget av sonen, oansvarigt o pinsamt av foraldrarna att de inte vagar satta ner foten. Det ar latt att klaga pa andras barn, men i detta fallet hade jag nog blivit smatt galen av att bo under samma tak och latsas som det regnar. Forstar att du ar i en omojlig sits: du har 'inte ratt' att lagga dig i (=bry dig) och samtidigt blir du involverad vare sig du vill eller inte da han bor hemma hos er. Ja, jisses. Sonen far val ga pa komvux istallet om nagra ar nar han mognat.. det brukar ju sluta sa, till slut inser de att de vill gora nagot med sitt liv trots allt. Hoppas du kan hitta ett satt att fjarma dig fran detta pa ett vis sa det inte tynger ner dig o tar over totalt. Inte latt men jag hejar pa dig! Du har 100% sunda ideal o varderingar. kram sara

 

Tina

21 juli 2012 00:55

ååååhh gud vad vad jag beundrar dej,för det första e det aldrig lätt o komma in som "förälder" till någon annans barn..de e ju nummer ett! sen ska man behöva ta o reda upp det som skulle gjorts av ansvariga föräldrar från dag ett, stor eloge till dej,o framförallt dina sunda verderingar,jävligt imponerad!! jag sitter lite i dilemma jag med,skillnaden är att pågen bara är snart 3 år...ett "monster" o det e föräldrarnas fel...inga regler,inga tillsägelser,gör som han vill,ett exempel: vid tandborstning som då inte sker så ofta...jag började ta tag i detta,ville inte att man ska behöva göra "situationen" tråkig,bråk el köra nån form av fast hållning(mamman kör fasthållning)...så jag gick o tog min tandborste o bad lilleman följa med,tog hans tandborste o satte tandkräm på båda,sen gjorde jag tigern,med mej själv...usch sa jag måste borsta bort tandtrollets bajs från tanden...o han borsta tänderna gladeligen o vi skoja o skratta,....då sa mamman att det va att traumatisera barnet...(fasthållning då?e bättre?) el vi säger så här...att pojken e tvungen att gå till tandläkaren vid 4 års ålder o borra o dra ut tänder för att hon inte borstar dom!??de e väl mer trauma i såfall o de e hennes fel!...jag va fruktansvärd iallf...men han kommer själv med borsten morgon o kväll...o ibland mitt på dan...
dom gör så att andrea människor inte tycker om honom,vill säga att han blir sämre behandlad av andra..stackars barn!kan dra listor på hur hon håller på...barnet har bitits i 2 år och slåss och spottas! mamman tror på fri uppfostran..o jag säger han kommer bli skattebetalarnas problem i framtiden...lycka till jag hejar på dej jag med:)...varm kram

http://tinamagicadehex

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...