Lite brunare än sist, med frisk luft på kinderna.

Pussen satt där den skulle, de mjuka och stora händerna omfamnade mig och viskade att han saknat mig och att han älskar mig.

Bonus är hemma!

Jag blev lite paff, vår kärlek till varandra har ju aldrig varit så uttalad, den har funnits där men aldrig behövts bekräftas på något sätt.

Fina fina Bonus!

Jag har spytt mycket galla på min sambo, han har irriterat mig och drivit mig till vansinne, men idag förtjänar han en stor guldmedalj för att han tagit sitt vuxenansvar, något jag ofta tycker att han brister i.

Det är också viktigt att lyfta fram det som han gör bra.

... sen att jag tycker att det är självklarheter det där en annan femma... 

Igårkväll tog han tag i den boll jag kastat ut att jag ville ha ett samtal. Eftersom han tycker att jag ältar och pratar om det heeeeela tiden så har vi bestämt oss för att testa modellen att avsätta tid och prata om det. Jag menar vi är ju två kloka människor som egentligen vill samma sak, bara har lite olika vägar till målet och då måste man kunna prata om det.

Vi avsatte en timme och pratade igenom veckan. Mina tårar kom givetvis, den där skamfyllda klumpen i magen som guppar runt och som vill säga att det är udda vecka i antagande.

Hans famn fanns där och vi var rationella.

Jag svalde min stolthet och vi hade ett bra samtal. Fastän jag ville rycka honom i öronen och ruska om honom, så är jag nöjd med vårt samtal. Vi beslutade att om den Store Sonen gjorde vissa saker under veckan så skulle han få bjuda fyra vänner på grillmiddag med tillhörande övernattning på fredag.

Jag som hellre vill bestraffa dåligt agerande, var väl inte så jätteimponerad av förslaget, men jag vet att vår nu mera fd kommunkontakt som jobbat med barn som har särskilda behov, var positiv till att ge belöningar för sådant jag ser som självklart.

Så jag svalde min stolthet och vi gjorde upp en lista som jag skulle skriva ut på jobbet och göras tydlig.

Det handlade i korthet om att kliva upp 07.00 och duscha varje dag, byta kalsonger varje dag, full närvaro på skolan och sådant som jag tar allt för självklart.

Vi enades och var överens, fastän det fanns en törn inom mig att sådana självklara saker skall inte belönas, det ska förutsättas. Men men...

Längre än så kom vi inte, för idag har min sambo letat sin Store Son hela dagen.

Vi bor en bit på landet, och eftersom sonen blivit avstängt från en skola och nu går i en annan skola,så kräver det att sambon skjutsar ner sonen till busshållsplatsen så att han kan hoppa på bussen som tar honom till skolan.

Imorse lämnade alltså modern honom på bussen och han skulle hämtas upp där i eftermiddag av sin far.

Strax efter 10.00 ringer läraren och meddelar att det inte är någon son på skolan, trots att det är bestämt att han skulle åka till skolan istället för att delta på DM i idrott som övriga klassen var på. Skolan hade ställt upp med resurser för att kunna hjälpa honom att nå godkända betyg i kärnämnena.

Ingen son, ingen som svarar i telefonen och modern bedyrar och försäkrar att hon lämnat av honom.

Japp, det hade hon gjort, men han hade åkt till stan han... och vägrade nu att svara.

Kort efter det så ringer idrottsläraren och meddelar att sonen sitter i publiken och kastar sten på de som spelar.

Då min sambo kunde komma i från, så åker han upp till idrottsplatsen för att hämta sin son. Han ställer sig bakom honom och testar att för femtioelfte gången att ringa honom. Han ser att sonen tar upp telefonen, tittar vem som ringer, och stoppar ner den.

Då går pappa fram och tar sig en duvning med sonen. Sätter honom i bilen och till busshållsplatsen och låter honom ta första bästa buss till skolan. 

Skolan ska avrapportera, men det kommer liksom ingen son till skolan, han drog.

På frågor varför som kommit från mor och far i eftermiddag, så är svaret "jag ville inte"

Det sammanfattar rätt bra den attityd som denne unge pojke har.

Och det är sorgligt och jag blir ledsen men försöker inte att gripas av panik för det faktum att jag har en sådan hemskt otrevlig person under mitt tak.

Nu ska jag sätta mig och göra mattebok tillsammans med den smutsige lille ettagluttaren som snart ska komma in från lek på gården. Att få se hans gläjde när han kom till oss idag, det gör det värt att kämpa.

Jag har en del i att Bonus faktiskt är den glade ungen han är och bit för bit ska vi bli starka tillsammans, vi är på en himlens god väg...