Först ett stort stort grattis till alla fina flickor som fötts den senaste tiden, alla gjorda i Falun!

Det var länge sedan jag bloggade, för länge sedan. Men jag håller koll på alla flera gånger dagligen och nu med en app så hoppas jag att jag ger ifrån mig lite mer av min vardag, en vardag som under de senaste månaderna varit riktigt kämpiga.
Det kan bara konstateras att det inte är så lätt detta med familj och bonusbarn. Bonus i sig är helt underbar och under dessa svårigheter och prövningar så får han mig att leva. Han är mitt syre de jobbiga veckorna. Jag har så starka känslor till honom, och jag känner och vet att det är så ömsesidigt.

Oj så det kändes i magen när han cyklade till rn kompis ensam för första gången, det blev så tydligt att jag med min oro verkligen signalerade att jag bryr mig om.
För det gör jag, vi bryr oss om varandra.

Om en vecka packar vi oss tre och åker utomlands med min mamma. Sol & bad står på schemat. Hotellet är ett familjehotell och jag ser fram emot tid tillsammans, bort från polisbilar, LOB:ar, egenmäktiga förfaranden och tårar och skrik. För så har vi det.
Den store sonen håller på att knäcka vårt förhållande på riktigt.
Som reflekterande och introvärt person så påverkas hela min vardag när vi slits i sär.
Jag är besviken, arg och ledsen och eftersom han inte kom in på skolan i höst, då inget ämne var godkänt så har jag minst ett års helvete kvar.
Jag vet inte hur man orkar, om man orkar?
Jag vill tro att kärleken övervinner allt, men det finns ett pris också...