Packningen pågår för fullt. Vi har fått det vi velat, sol & bad i kvadrat. Däremot har sambon och jag inte fått en enda stund för oss själva. Jag har ett sådant behov av att dela och få stöd i mina tankar. Det hade ju varit skönt om jag kunde bolla med någon, även om han inte kan tillföra mycket, om var jag ska ringa på fredagmorgon. Jag måste få något annat än Postafen så en kontakt måste jag ta, frågan är bara vart. MVC känns alldeles för tidigt.

Min största rädsla just nu är att testet är lika svagt eller blankt när jag kommer hem imorgonkväll. Att det i handväskan finns mensskydd är väl ingen högoddsare direkt.
I eftermiddag tyckte jag att jag kände av strålning och ilning i brösten, men långt ifrån så där ömmande som alla skriver. Postafen tar jag ned 12 timmars intervall annars kommer illamåendet direkt. Maten? Värmen? För det kan ju knappast var ett mirakel, jag kan inte tro det ännu...