Imorse var det dags igen. Först provtagning sedan läkarbesök. Fick dessutom ta om mitt TSH och det visade på ett fint 1,3 - supernöjd med det värdet. Hade 2,1 i höstas så det skulle vi ha lite uppsikt på vid en eventuell graviditet.

På mottagningen var det väldigt mycket folk och ingen blev gladare än jag när dr T tog emot för att avlasta dagjouren.
Hcg var på 4900 och det tyder på en normal utveckling.
Upp i stolen, hjärtat i maxpuls och där fanns hinnsäcken, nu 8 mm mot 5 mm i tisdags. En mycket lång undersökning där både jag och sambon fick allt förklarat för oss.
Hinnsäcken har ökat i storlek och det finns ingenting onormalt i det. För att se foster så ska hinnsäcken vara mer än 10 mm och hcg skall vara över 10000.
Naturligtvis var oron mycket stor när jag inte såg något foster i hinnsäcken men när jag fick förklarat för mig att hcg måste upp till sådana nivåer, så kunde jag andas lite.
Hcg stiger som det ska, hinnsäcken växer som det ska, så det finns ingenting onormalt i det, mer än att vi önskar att få se foster. Jag visste faktiskt inte att det fanns en koppling till hcg och vad man förväntas se. Vid 1000 hcg ska man kunna ana en hinnsäck, vid 10000 skall man kunna se fosterskugga.

Återigen poängterade man att graviditeten sitter högt upp åt höger i livmodern och jag instruerades i att höra av mig vid minsta lilla smärta då äggledarmynningen är lite för nära.

Jag känner mig ganska tom faktiskt. Sambon är sprudlande glad och gläds åt ordet normalt. Jag själv känner att jag önskat få se mer.
Återbesök om en vecka, och den veckan kommer bli låååång känner jag redan nu...
Försöker tänka att graviditeten utvecklas som den ska och följer sin utveckling, men det är svårt att inte jämföra med alla andra...