Jenny

28 augusti 2012 14:01

Hej,

Om det känns lättare för dig så är du inte ensam om att vara i en tung fas. Du och jag blev nästan gravida samtidigt och i torsdags skulle jag göra VUL...som visade att vad läkaren kunde se hade graviditeten avstannat och var för litet för den vecka jag var i. Jag skall jag tillbaka på torsdag för en ytterliggare kontroll och jag har inte fått någon blödning ännu. Så tungt just nu för jag gick igenom exakt samma sak för ett år sedan och då slutade det med en kraftig blödning innan jag hann komma tillbaka på VUL veckan efter. Vi hade verkligen börja längta och planera då jag precis hunnit fylla 40 år, det positiva är ju ändå att du har tiden framför dig...Kram och all lycka till !

minlangtan

28 augusti 2012 14:52

Tänker på dig! Kram, en varm varm kram

n m

28 augusti 2012 14:45

ge inte upp! jag förstår dig och känslan av att aldrig få uppleva det, men ge inte upp! du kommer visst någon vacker dag att göra allt det där. jag har varit där, och gått igenom liknande smärta. hoppas du finner styrkan snart och fortsätter försöka. kram

Emma

28 augusti 2012 18:03

Fina fina du, klart att det känns hopplöst, du har precis gått igenom något fruktansvärt. Jag är däremot säker på att för varje dag som går så kommer du känna dig lite lite starkare och lite lite gladare och om någon månad kommer du vara sugen på att sätta igång bebisverkstan igen.
Första gången jag var gravid upptäcktes på UL i v 13 att fostret dött i v 8. Andra gången så gjorde jag VUL i v 8 och så hittade man inget foster och jag höll på att svimma för jag hade aldrig hört något liknande. Hur kan kroppen vara så grym och lura en så då jag samma morgon hade spytt två gånger. Tidigare har jag alltid tänkt att så länge man inte börjat blöda så är det ju lugnt, men tyvärr inte. Nu har jag just blivit gravid igen och skall på ett VUL om två veckor och jag får panik av bara tanken att gå dit. Jag vill verkligen inte gå igenom en abort igen men hoppet är det sista som lämnar en så jag vill verkligen våga hoppas och tro att det någongång måste vara min tur att lyckas. Och även din...
Kramar!

minlangtan

28 augusti 2012 21:21

Lycka till! Tack för din fina kommentar, de måste vara vår tur nu... Kram!

Evl

28 augusti 2012 21:29

Fina vän. Snart är det er tur det är jag absolut säker på. Du är redan nu en sån fin manma till lille bonus och jag kan se hur du sitter där i soffan med ett eget litet knytte i famnen. Hoppas det känns ljusare snart <3! Kramar