Bonus är här, något mer stor i käften än vanligt. Något kaxigare än vanligt. Något mer bångstyrig än vanligt.

... och något mindre mysig än vanligt.

Hjääääälp. Min fina fina Bonus. Han som jag älskar att klä i fina kläder, han som jag smeker på det blonda håret varje natt, han som jag pussar godmorgon och med honom som jag värnar om att alltid krama god natt. Vi som tragglar med ryggsäckar och läxläsning - när blev han så stor?

Att välja kläder är ingenting som jag längre får. Imorse passade jag på när han sov länge. Tvingade ner honom i sista storleken av Polarn & Pyret, blått och randigt, som jag minns honom.

Nu består garderoben mestadels av jeans med nitar och stora tryckmönster med häftiga (för honom) drakar och flaggor.

Stort och färglöst.

Jag kan tydligt känna att min syn på resten av världen förvrängdes den dag jag fick veta att jag var gravid igen. Jag ville verkligen ha detta barn, jag ville bli mamma. Jag ville få älska någon så högt att ingenting längre spelade någon roll. De få veckor jag var gravid brydde jag mig nada om hur Bonus gick klädd eller om skorna var putsade, det enda som existerade för mig var faktiskt att jag skulle få bli mamma.

Det måste vara de undermedvetna känslorna som styr, att ingenting längre var viktigt. Det är knappast en högoddsare att konflikterna hemma blev färre, det var liksom ingenting att bry sig om, jag hade det viktigaste ändå...

Nu när jag står tillbaka på ruta ett så längtar jag så att jag håller på att spricka, efter något så världsligt som att få bry sig om något annat än om Bonus är långhårig, har långa tånaglar, behöver läsa läxa.

Jag längtar efter att få bli hel, få bli mamma och få ett värde här i livet...

Note to my self: Fortfarande starkt test på graviditetstesten.

 

ettvanligtliv

30 augusti 2012 17:39

Jag önskar verkligen att allt rullar på nu och att ni kommer frammåt i utredningen snabbt. Snart kommer det att vara alldeles på riktigt! Snart bär du på er egna lilla knytt. Då ska jag komma och snosa!

Kramar!

http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...