Inom mycket kort är det dags för mig att fylla jämt. Jag som gillar att planera och förbereda, känner nu bara en enda stor klump på tanken att det finns släkt, familj och vänner som vill uppvakta. Inbjudningarna borde vara ute, lokalen bokad och den största av alla nyheter skulle bli offentlig. Nu vill jag inte. Jag ville inte detta, jag vet inte hur jag vill ha det.

Igår kom återigen frågan vad jag önskar mig. Ingenting svarar jag. Sedan ändrar jag mig och tillägger, jo - ett barn.
Det är sant, det är det absolut enda jag vill ha.