Stormen lägger sig och vinden mojnar.

Vi ser på varandra fylls av värme, vi sover nära, låter fötterna toucha varandra fastän vi ligger på varsin sida av sängen ibland, en hand på en rygg, en puss på en nyvaken själ.

Det mojnar och det är så obeskrivbart skönt.

Jag orkar inga strider mer, därför ligger jag lågt, fyller på med annat som ger mig något. Nästan varje kväll tar jag på mig Reebook, tar med med iPhonen och reflexvästen åker på, stavarna och är och jag känner hur jag flåsar på.

Går förbi hennes hus och känner att jag går här, så mycket jag vill, ingen ska påverka om jag ska välja en annan promenadslinga.

Det är skönt, så otroligt skönt.

Vi kan om vi vill och just nu måste vi båda vilja lite extra för att komma tillbaka, fylla på med det vi förlorade dessa tre veckor. För mig försvann en hel del av tilliten till den jag älskar mest. Det är stort.

När jag var hos min samtalskontakt i veckan så enades vi om att det enda som någonsin byter någonting är att vi älskar varandra, har en framtid tillsammans och önskar välsignas med det finaste man kan få - ett barn.

Det är den enda som får vara viktigt.

Sen att det är förbannat jobbigt med telefonsamtal från mamman i de mest konstiga situationerna och att se de mest konstiga texterna i Bonus kontaktbok - det får jag leva med.

Men det enda som är viktigt det är vi...

Snälla, låt mig behålla den sinnesfriden för ett stund, låt inte stormen blossa upp igen, jag faller så djupt då...

 

A

14 september 2012 01:58

Vilken pärs du och din sambo gått igenom.. Usch! Jag hoppas för eran skull att ni får vara kvar i det harmoniska ni nu befinner er i. Att ni hittar varandra mer och mer, så som ni varit och vill vara :-) Och självklart, att ni får erat efterlängtade barn.

Många kramar.

http://www.hjartatbloder.bloggplatsen.se

 

Catarina

17 september 2012 20:44

Hej
Jag har läst flera av dina inlägg och jag blir alldeles stum! Vad är det för människa du har att göra med? Det är inte normalt! Jag blir både arg och ledsen för din skull och när jag läser kommentarerna som du har fått vid ett inlägg så blir jag riktigt chockad!!!
Vilken rätt har dom att kritisera dig? Jag tror vissa människor mår så dåligt att dom måste ge sig på andra som redan ligger, men det är helt sjukt!

Jag tycker du skriver jättebra och jag hoppas att ni kommer att komma till en lösning för att alla ska må bra! Du sitter i en konstig sits och jag hoppas att din sambo verkligen kan få upp ögonen och se hur mycket du egentligen får ta.

Jag tycker att du är en otroligt stark kvinna och jag hoppas verkligen att allting kommer att lösa sig för dig/er!

Jag har lagt till din blogg på min sida i bloggar jag följer! Jag vill gärna följa din resa.
Kram Catarina

http://keckla.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...