Jag funderar mycket på nästa steg. Givetvis är vi helt beroende på våra provsvar men jag kan ändå inte låta bli att ligga lite steget före och fundera OM - vad gör vi då?

OM det är kromosomavvikelse, så finns det ingenting att göra eftersom vårat landsting inte bekostar PGD. Detta innebär att vi kan köra på som vanligt, räkna med att bli gravida, men räkna med att få missfall. De foster som inte är skadade av kromosomavvikelserna är friska och vi kommer då att erbjudas extra fosterdiagnostik i form av moderkaksprov/fostervattenprov. Vi kan också tänka oss att göra IVF och räkna med att de sjuka ägg/spermierna inte befruktas och att IVF då är ett alternativ för oss.

Här finns det två skolor. En skola som hävdar det jag skrev ovan att IVF kommer kunna sålla de sjuka/avvikande genom att de inte befruktas. Dvs ett missfall kan undvikas. 

Den andra skolan hävdar att kroppen alltid är bättre före IVF. Kroppen väljer det bästa ägget och stöter bort de sjuka spermierna. 

Jag vet inte vad som är rätt eller fel?