Tonci

3 november 2012 17:29

Stackars du! Försök att strunta i såna otrevliga kommentarer, fast jag vet att det inte är lätt.
Jag läste ditt förra inlägg och jag tänkte, fy fan, vad jobbig situation du är i.
Jag har inte barn som är tonåring så jag vet egentligen inte hur det är och jag vet knappt något om er, men jag kände när jag läste dina ord att sonen behöver mycket tydliga gränser. Det känns att han "skriker" efter de här gränserna med sitt beteende. Jag håller med C som skrev en kommentar till inlägget, att du får stå för dig i ditt eget hem, men egentligen pappan som skulle visa tydligt till sonen var gränserna går hos er.
Jag beundrar dig att du orkar ändå så väl, du är i en mycket svår situation. Men ge inte upp och jag tycker du inte behöver acceptera allt.
Kramar

Emma

4 november 2012 09:42

Fina fina du, jag förstår att du blir sårad. Det finns många där ute på nätet som bara vill såra och det här var var en typisk sådan kommentar för om man nu skulle tycka att du överreagerar och är lite bitter så kan man man formulera det på ett mycket vänligare sätt än vad A gjorde.
Du har all rätt och känna som du gör, ta ingen skit! <3

Evl

4 november 2012 19:14

Ja det är helt otroligt vilka idioter som kommenterar hos dig hela tiden! Undrar lite om det är samma person som lämnar alla kommentarer under olika namn... Förstår att du blir sårad. Den där personen har ju verkligen problem. Försök att inte ta åt dig. Du är underbar och dina känslor är helt normala.
Kramar!

Catarina

4 november 2012 22:11

Jag blir så ledsen över såna kommentarer jag med, har fått ett antal och det jag gör är att ignorerar dom, jag publicerar dom inte längre eftersom jag tror det är samma person som njuter av det. Om jag inte ger det någon uppmärksamhet så blir det tråkigt, Så tänker jag :)
Sen har jag fått en riktigt elak men där spärrade jag ip adressen. Den var nästan hotfull. Säkert inget farligt utan bara nån som hade tråkigt och bara gick in på olika bloggar och gjorde så på skoj men jag tyckte det var obehagligt och glad åt att man kan spärra.

Jag hoppas att du fick lite tips hur du kan göra, jag hoppas också att din situation blir mycket bättre snart!
Kram Catarina

A

5 november 2012 21:48

Helt ofattbart är det att människor lider av en sån stor brist av någon som helst slags sympati. Man måste väl på något litet vis begripa att man sårar oerhört och riktigt djupt när man hackar på någon som redan är öppet sårbar?!

Jag VET att du har rätt till det du känner. Du är inte mer än människa och jag blir riktigt upprörd av att du ska behöva stå ut med spydiga kommentarer i din ventilationskälla. Nä.. Allvarligt. Det är små skithögar som gömmer sig bakom datorn!!

Ta hand om dig och låt dig känna som du gör. Dessa kommentarer ska du kasta direkt i papperskorgen, där dem hör hemma!

Stor kram.

PiOmiO

6 november 2012 15:40

Bara att bortse från såna omogna kommentarer.

Annette

7 november 2012 10:06

Hej!

Har skrivit till dig förrut och det inlägget blev kanske inte så positivt bemött (av alla) fast du förstod hur jag hade tänkt. Jag måste säga det igen, jag tycker ni ska bli särbos. För så länge pappan inte tar det ansvar han måste ta så är det du som mår dåligt. Det är ditt hem och som du skriver dina pengar som föder stora sonen, och att då dessutom ha en partner som man retar sig på hela tiden (även om kärleken finns) blir ohållbart. Kan ni inte prova att bli särbo ett tag? För att se vad som händer när du inte finns i närheten, om han sätter ner foten mot sonen då? Om ni blir särbos kan ni träffas i lugn och ro "hemma hos dig". Jag tror inte att det är bra för dig med all denna negativa stress när du försöker bli gravid. Jag har ju följt din blogg länge (även om jag inte kommenterar jämnt) och det verkar ju inte bli någon bättring på hemmaplan så varför inte prova något nytt?
Jag vet att det kommer att finnas läsare som tycker att det jag skriver är elakt emn det är absolut inte menat så. Om det inte finns några personer runt dig som har föreslagit att du ska bryta dig loss ur detta destruktiva förhållande aå tycker jag nog inte att de är riktiga ärliga. Tänk på dig själv nu i första hand. Det finns bara en som du och ibland måste man ta steg som gör väldigt ont.