Missfallsutredningens alla prover är nu klara, även kromosomanalysen. Ett prov fick tas om och man konsulterade Karolinska, men konstaterade att det låg på gränsen men att ingen behandling för det kommer att ges. Vi har sagt att projektet "göra barn" ska återupptas nu i höst. Med skräckblandad förtjusning ska jag in i det igen. Klockan tickar... huset fullt av barn, med ett hjärta så tomt och så redo för det största livet har att bjuda på.

Idag lägger jag kuvertet på lådan med begäran om att få ut mina journaler från KK med provsvar. Om dryga två veckor ska jag på läkarbesök hos en läkare på KK som öppnat eget. Vi får se vad det leder till, men hon ville ha alla provsvar.

Nästan 20 kg är borta på mig, jag mår bättre än någonsin fysiskt, men jag saknar det jag ännu inte fått uppleva, en tomhet större än någonting annat...