Bara timmar efter förra inlägget var skrivet så damp bomben ner från en klar himmel. Eller klar var den inte, det var nog ganska väntat. Våren och sommaren har inneburit att han fått tagit fullt föräldraansvar för sina barn. Två barn utan gränser och utan projektledare som styrde upp det hela. Nu blev det väldigt synligt vad ett slappt föräldraskap leder till. Socialtjänst, polis och annat som är föräldraskapets baksida blev resultatet.

Beskedet fick mig att tappa fattning helt - det var ju nu mitt liv skulle börja efter ha varit på paus. Jag önskar att det inte fanns några känslor, att jag kunde slänga ut vederbörande med tillhörande 40-årskris, men känslorna finns ju (tyvärr ) där.

Fortsättning lär följa, nu är det ett andetag i taget som gäller...