Tänk att det skulle behövas en separation för att Bonus mamma och jag ens skulle prata med varandra. Inte för att jag varit ovillig tidigare, men hon har haft det om jag säger så...

Igår kom han - älskade Bonus, hon meddelade mig att han hade längtat efter mig. Vi bestämde att de skulle komma båda två. Det var otroligt känslosamt. Efter ett bra samtal kom vi fram till att jag ska fortsätta att träffa Bonus för att han behöver mig.

Det är egentligen så tragiskt. Hans pappa orkar inte med honom, han har raggat upp något brutta på krogen, knullar runt och har kört sönder hela sitt liv och lite till, och jag sitter där och planerar för att umgås med hans barn.

Mamman var mycket noga med att det ska vara på mina villkor, så mycket jag orkar.

Vi skulle hålla kontakt, och till veckan blir det troligen en lunch.

Det känns väldigt konstigt...

Jag tror ibland att det fysiska hjärtat ska spricka av sorg, när tanken på att han gått bakom min rygg på mig kommer fram. Bara vetskapen att han ligger med någon annan får mig att vilja riva sönder bröstkorget och ta ut det hjärtat som gör dubbelvolter.

När kommer den tiden som gör att jag blir arg? För jag ska ju inte alls längta efter ett otroget svin, jag ska bara vara glad att jag slipper den stora 40-års kris som pågår just nu.

Medan jag drömde om en mage, en framtid, att få bli mamma, då bestämde han sig för att han inte vill ha barn, då ville han vara fri - hittade någon på krogen, och nu är dom tillsammans. Han bor hos henne och har sovit med henne ett bra tag.

Idag har jag bett honom lämna tillbaka ringen, att han lägger den på köksbordet medan jag är på jobbet.

Det var ju liksom inte så här det skulle sluta... och jag hoppas att den vidriga känslan lägger sig, känslan av att han faktiskt har någon som tar hand om honom, medan han skriker till mig att jag ska rycka upp mig, gå vidare och vara lycklig. Det är lite svårt när hela ens värld slogs samman för mindre än två veckor sedan...

Tack för alla fina kommentarer, de värmer!

 

Annette

6 september 2013 18:11

Hej!
Hoppas det är ok att jag skriver till dig. Du och jag har väl inte riktigt tyckt och tänkt lika tidigare men jag vill bara säga att jag tycker det är så tråkigt det som har hänt dig. Ett fruktansvärt tråkigt sätt som det har hänt på. Tycker det är bra att du kommer att försöka hålla kontakt med Bonus, det behöver nog ni båda två.
Massor av styrkekramar till dig.
Annette

 

Malin

7 september 2013 16:25

Det här inlägget gör mig glad! Jag blir glad över att du och Bonus mamma har en bra kontakt nu, att du vill och orkar träffa Bonus och att hon sväljer stoltheten och talar om att han längtar efter dig och att hon tycker att du och lillkillen ska umgås. Jag tror att det är superbra för honom att få ha dig som en viktig betydelsefull vuxen i livet. Du kommer utgöra ett bra stöd för honom.

C är ett jäkla svin som har behandlat dig så här, men försök skita i honom. Fokusera på dig och på Bonus. Det är inte så jäkla lätt, men du fixar det till slut jag lovar!

Kämpa på tjejen, du vet var jag finns!
Kramar i massor!!!

 

J

7 september 2013 20:42

Har inte kommenterat här tidigare men nu måste jag. Jag förstår att det känns tufft nu, men föraökt tänka att det blir bättre och att det bara är bra att bli av med honom nu. Själv var jag förkrossad när en tidigare relation tog slut. Alla vänner var i fasen att gifta sig och skaffa barn, och där stog jag som singel helt plötsligt. Men bara tre månader senare träffade jag han som skulle bli min man och pappa till mina barn.

Måste också säga att vad bra för både dig och bonus att ni kanske kan ha en egen kontakt.

Stor kram!

 

Pernilla

6 september 2014 15:29

Jag säger bara HERREGUD!!!!
Och tackar för all läsning. Förlåt, men lättnaden över att någon annan gått igenom nästan på pricken det jag genomlever nu är skönt. Vi är lika gamla, lika chockartat lämnade. När resten av livet står i startgroparna så bara försvinner de.
Har alltid varit "tacksam" för att mitt ex inte har barn sen tidigare, och av att läsa din historia är jag nästan ännu mer tacksam för de faktumet. Ni har haft barnen som "bekymmer" (missförstå mig rätt i det ordet) och vi har haft hans flygkarriär som hinder.
Är det ok att länka till din blogg?
Ser så mycket fram emot att läsa resten nu. Vill läsa om hur du kom vidare efter att ha varit längst ner. Ligger som vi konstaterat tidigare på dagen exakt ett år efter dig och det känns som jag aldrig kommer komma ur den här spiralen med ilska, sorg, gråt, hopplöshet, smärta och illamående.
TACK!

http://langtarefterdig.bloggplatsen.se

minlangtan

6 september 2014 15:34

Självklart är det ok att länka! Vi följs åt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...

Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...

Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...

Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...

I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...