Det är mitt i natten, jag borde sova. Min mamma ligger i rummet bredvid mig i det annars så tomma huset. Jag klarar inte att ta hand om mig själv. 31 år gammal...
Idag fick jag veta mer och det framgår tydligt att de haft en relation bakom min rygg i flera månader. I skrivande stund har de lämnat landet för tid på tu man hand.

Jag känner sådan skam över att ha blivit bedragen. Det känns som att det står ODUGLIG i min panna. Det här händer andra, men inte mig. Nu har det hänt mig, livet har ryckts under mina ben och jag är ett vrak. Äter inte, sover inte, bara ser framför mig hur dessa två, framförallt min ynkrygg till fd livskamrat, ägnar sig åt förtjusande förälskelse.

Än har inte ilskan kommit, jag söker svar och vill få honom att förstå hur ledsen jag är och vad han gjort mig genom detta oförsvarliga beteende. Resultaten av dessa samtal blir total förödmjukelse, där jag tillåter honom att visa sina sämsta sidor, skrika åt mig att gå vidare, skrika åt mig att lämna honom i fred, skrika åt mig att han inte orkar prata med mig mer.
Jag blir ännu mer ledsen och han blir ännu mer irriterad eftersom jag inte gått vidare. Lite hårt krav kan jag tycka, efter ett par dagars vetskap att han bedragit mig med en annan kvinna.

Den största frågan nu i natten är om jag någonsin blir mig själv igen? Jag orkar inte med denna hemska ångest.