Efter fyra veckor har jag lämnat chockfasen och befinner mig nu i en reaktionsfas, och jag är ARG, så ARG så ARG.

Jag är mycket hellre arg än att känna den bottenlösa sorg som jag känt dessa veckor. I ilskan finns det kraft och det välkomnas.

Den där obeskrivbara känslan efter att få bli mamma har mattats av och ligger på behagligt avstånd. Den finns där, med med rätt person, och först ska jag läka i kropp och själ efter denna sorg som plågat mig.

Jag längtar efter att få hitta mig själv igen, få skratta, mysa, dricka massor av vin, laga underbar mat, gå på bio, tända ljus och bara vara.

Sen, när jag landat, ska jag öppna ögonen för resten av världen och ta med mig denna erfarenhet och välkomna det nya som väntar runt hörnet. Fram till dess ska jag ta hand om mig själv, bara mig själv...