Direktlänk till inlägg 6 oktober 2013
Igår slog hjärtklappningen till, så rejält att det var helt omöjligt att sova. Hela sängen skakade när jag låg på mage.
Igår var dagen då Bonus fick träffa sin nya familj. Vi hade pratat om att göra ett gemensamt avslut för Bonus, att vi tre skulle träffas, berätta att vi inte ska bo tillsammans längre.
Men nej. Något sådant blev det inte.
Jag bad om respekt. Jag gjorde väldigt klart för honom att jag inte vill ha henne i vår husvagn så länge han inte reglerat skulden på den till mig.
Igår fick jag veta att hela familjen är där, i en husvagn som jag betalar.
För er som inte förstår varför jag hakar upp mig på det ekonomiska så stör det mig något helt kopiöst att han lever det glatta livet, ränner på krogen och lever så utanför sina tillgångar. Eftersom han ff är skriven här, så är det hit breven kommer från fogden. Allt bara rasar för honom, ändå sitter han i en husvagn, den finaste, som han inte ens äger. Det gör mig så ont.
Mina sängkläder är kvar i husvagnen, inte för att jag vill använda de igen, men jag unnar varken honom eller henne att knulla vackert (förlåt!!!) i mina Lexingtonsängkläder. Aldrig!
Dom ska brännas upp, så får hon eller han fixa nya på Rusta.
Det gör så ont i hjärtat och det klappar på. Sån hjärtklappning.
Jag har tagit mig an projektet att börja packa ner huset, pö om pö. Det måste göras, men det gör så hiskeligt ont. Jag ville inte att det skulle bli så här, jag trodde att vi skulle kunna reda ut detta. Jag borde vara den som lämnar honom, utan en krona, utan jobb och hem, men jag har alltid bitit i, kämpat och gjort saker. Nu har han funnit lyckan i det kravlösa livet, passat på och ljuga om att det inte fanns någon sambo som väntade på honom. Han ljög, och han fortsätter att ljuga, ändå vill jag ingenting annat än att han ska komma hem och väcka mig ur denna mardröm.
Jag vill komma vidare, glömma och bygga mig själv. Det är nu bara veckor kvar innan huset ska tömmas, sen kan mitt liv börja, med skräckblandad förtjusning...
En spontan graviditet, en lycka, en till pusselbit, en komplett familj med två små barn. Älskade lillebror med den mest stolta lilla storasyster som finns... Livet, du gav mig detta. Tack! ...
Så var hon här, vår älskade dotter. Vi lämnades att mysa som det står i journalen. Jag fick sys 4 ytliga stygn och häpnar fortfarande att det bara blev den skadan. Ingen läkare behövde vara inblandad i vår förlossning, och det var en stor seger för m...
Vi befinner oss nu alltså på sal 4 på förlossningen - och vi ska äntligen bli föräldrar. Det är 48 timmar sedan vi kom in för igångsättning. Timmarna jag slumrat till kan räknas på ena handen, jag är trött, lycklig men också trygg. Klockan är strax...
Efter lunch på måndagen fick jag min första dos Cytotec. Man kunde få 8 doser/dygn och varje dos övervakades av en CTG-mätning och man fick en dos varannan timme. Däremellan var vi fria att göra vad vi ville. Eftersom dosen startades på eftermiddagen...
I vecka 41+1 hade jag en tid för igångsättning då hon inte visade några som helst tecken på att vilja komma ut själv och i vårt landsting är det 41+0 som gäller för IVF-bebisar. Vi var riktigt redo och väskorna stod nere i bilen och väntade medan vi ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 | 5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 |
13 | |||
14 |
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
27 |
|||
28 |
29 | 30 |
31 |
||||||
|